tisdag 13 mars 2012

Pilgrimsvandring del 7


14 sept
Bara att gå.....


Jobbig dag, låg redan från början,kände det redan på morgonen. Vi startade i vanlig ordning men nattsömnen har inte varit så bra. Drag i rummet och det tog tid innan jag kom till ro. Vi lämnade Villa Franca och gick. Flera tog bussen denna morgon.Kanske visste de nåt om dagens vandring?

 
Idag är jag torr och avskalad...


Jag gick mycket i egna tankar,ont i låren,vaderna och blåsa på höger fot. Vi stannade till för frukost i en liten by. Där var en ljuvlig kattunge som lekte med N:s sko och stroppen på byxan. En man i vit rock stegade in för sitt fm-kaffe,vi sa att det var byns slaktare....Han tog kissen med sig och gick ut. Vidare...mina ben har otroligt lång startsträcka . Det gör ont,fungerar bara inte men jag vet att kroppens endorfiner sätter in efter en stund. Och så går vi igen!! Min takt är låg idag,långsam. Vi går genom en fantastisk natur, hittar ett fikonträd med mogna fikon. Så gott!!

Vyerna var så vackra och jag behövde det ….

Ber om hjälp att inte ha det så jobbigt imorgon,min takt är för långsam. Funderar mycket varför jag ska ha skoskav. Jag vill njuta mera utav min vandring och ej ha ont. Tittar mycket i naturen,så vackert. Vi kissade ute...och jag valde bästa platsen....N blir snabbt klar då tre stycken kor kommer vaggande mot henne. Strax därefter börjar en tuff uppförssträcka. Mycket uppför,tungt,tar aldrig slut,tycks det. Stannar inte,så svårt att komma igång igen.



Huuu, så stora  de är….gömde mig….
 



Framme i La Fada,planen var att fortsätt till Cebrerio som vi sett på vägskyltarna ,men "min tyske man" förklarar att det fortsätter uppåt...i 4-5 km till.

Tyske mannen har vi stött på lite överallt. Tycks finnas ofta där vi är.

 
                                                         I tankar..




Vi får duschat ,tvättat och kollat in var vi ska äta. Klockan är 18.00. N har erbjudit mig healing, jag har känt sorg och även varit ledsen innan idag. Vi hittade ett öppet fält bakom härberget och slår oss ner där. Tack N. Jag får upp känslan att jag har känt mig osäker i min kvinnlighet och det är ingen ny känsla,funnits där länge..Vet att jag behöver utveckla den.

N ber mig att imorgon när jag går ,ta mig in i den känslan igen och tillåta mig vara i den,nervärdera mig själv och se vad som händer. Hoppas jag kan peta hål på bubblan.
Så eländig jag kände mig.....



Efter middagen och vår flaska vin upptäckte jag att mina ben inte var stumma när jag reste mig. Så skönt!
                         
                     ------------------------------------------

Sägen säger att på pilgrimsleden ska man uppleva en kärlekshistoria. Och det hade vi båda två på sitt sätt. Den tyske mannen stötte vi på redan andra dagen,då hade han gått från Leon och var helt slut. Vi ser honom jättemånga gånger och vi hamnade på samma härberge och jag sov brevid honom på något. Han hade sådana omsorger om mig. När jag sedan hade så besvärligt med foten ,hade han med bekymmer för mig. Frågade varenda gång vi sågs, hur går det för dig och var väldigt omtänksam. Sista dagen sprang vi på varandra inne i Santiago de Compostela...vi hör någon som ropar efter oss.Han blev så glad när han såg mig.!Jag var skitig,trött och jätteful....Då frågar han om han får ta ett foto .....det fick han.... Och så dumt att vi inte ens bytte mail....vi kunde ju delat våra upplevelser med varandra senare.Det var en man ,nog flera år yngre än jag...så nog viftade jag lite på svansen....




 






Och jag kan med säga att idag är jag trygg i min kvinnlighet. Den har jag sannerligen funnit. Jag har lärt mig bejaka den och kan njuta utav den. Jag jobbar på mig själv med allt som känns och man petar hål på rädslorna till slut!
                    Kramen Lisbeth

9 kommentarer:

  1. Underbara ord, känslor och tankar de tar jag med mig ner under täcket.
    Sovgott!
    Kram Katha

    SvaraRadera
  2. Tack goa Lisbeth för att du delar med dig av din historia!
    Jag missar inte en del, tycker det är så intressant läsning!

    Kraaaam
    Mia

    SvaraRadera
  3. Mycket tankar och en del svar. Jag förstår att det gick tungt trots den vackra miljön. Tack för att du delar med dig.

    Kramen

    SvaraRadera
  4. Din berättelse berör mej så mycket på många plan.
    Alla har vi våran ryggsäck som vi bär på...
    Varma kramar Anneli ♥

    SvaraRadera
  5. Fastän vi inte gick så långt som ni känner jag igen dom där tankarna som kom, märkligt, jag undrar varför dom kommer där, på den vägen, för så många.
    Den där knaggliga vägen uppåt, sån känner jag igen, men vi hade några sådana nerför och då fick jag så attans ont i tårna och blåsor under naglarna. Alla får sitt på den resan, den saken är klar, men det onda glömmer man. Det är så vackert på dina bilder!
    Agneta kramar

    SvaraRadera
  6. så härligt att du har hittat din kvinnlighet och att arbeta med sig själv tror jag är så viktigt...
    Jag försöker göra det hela tiden och har kommit en bit på vägen men har långt långt kvar...
    Synd att du inte tog hans email...
    kram
    sandra

    SvaraRadera
  7. Tack åter igen! för du delar med dig,känns som man upplever lite utav eran vandring kram Jessica

    SvaraRadera
  8. Hej fina du!
    Du är så gullig o skriver så fina kommentarer hos mig...så är jag så dålig på att skriva tillbaks...:(
    Du ska veta att dina ord värmer...precis som den främmande mannens omsorger värmde i ditt hjärta...

    Vilken vandring!! Vilket minne för livet..vilken upplevelse...va häftigt!!

    Jisses va du målar o grejjar...så fint det blir!! jag älskar före o efter bilder...förundras alltid över att det kan bli sån skillnad med lite färg...;)
    Kram o ha en fin torsdag!
    Katarina

    SvaraRadera
  9. Nu har jag läst ikapp !! Tack för att du delar med dig av denna otroliga vandringen !
    Kan bara tänka mig att man kommer till insikt och omvärderar en hel del saker !
    Kramar // Susanne ♥

    SvaraRadera

Blir glad.....


Blir glad när ni lämnar lite tankar hos mig