Peru nr 7 Ballestaöarna

                                

                               Ballestaöarna….kallas med Lilla Galapagos

En fin utflykt med en öppen båt….blåste gjorde det och  regncapen skulle på eftersom det kunde ”regna” från denna  alldeles blå  men fågelrika himmel…

Tycker om denna bilden…så mycket liv i den..

Dessa öar är fridlysta, endast en översyningsman bor här. Här finns enormt mycket fåglar, för första gången såg jag pelikaner, de kom i stora flockar .

 Humboldpingvinen är utrotningshotad och lever här. Hoppas att den får chansen att  föröka sig .

  Och dessa stora sjölejon i massor.Så här visade några upp sig…

 De har alla sin egen stil....

.Hur i hela friden tog de sig upp på klipporna dessa tjocka otympliga….de är ju inga klättrare precis..eller? 

Alltid måndagmorgon här…

                                              

                                                   Jo jag tycker de är vackra...

  

                                Dessa pelikaner låg på taket till  fiskerestaurangen….

.

     På denna gamla fina fiske restaurang i Lima av  engelsk stil åt vi en härlig skaldjursmiddag, med ....pelikanerna på taket...och i vattnet utanför var det massor av  surfare..

                                     
Sommarsäsongen hade just börjat och vattnet var 15-17 grader...

       

Med några års mellanrum renas öarna från fågelspillning och det sägs vara ett bra gödsel. Kan ju säga så här nära öarna  luktade det inte hallon…som man brukar säga…

                         Nu önskar jag er alla ...Ett Riktigt Gott Nytt År !!
                                         
                                                        Kramen Lisbeth

           

Peru nr 5 , Titicacasjön

Titicaca sjön….

Att bo på vassöar..hur det en gång började vet man  inte idag.

Människorna som bor här idag är  befriade från skatter ,men de har heller ingen inkomst från staten så deras pengar kommer från turism. Det finns 80-90 öar idag. Och har en tendens att öka. Det finns öar som har skola och kyrka.

 Dock är det många som inte är permanent boende här, så klart de måste ha in pengar och ge sina barn utbildning, därför är det en hel del som har lite jobb i Puno och bor här några dagar i veckan

. Det finns  öar som har permanent boende men de vill inte ha besök…

....fast även de börjar  förstå att det kan ge inkomster. I övrigt är det fiske som männen står för.

 Det var flow under fötterna när man gick…och Olga visade oss hur dessa öar byggs. Efter vinterstormarna flyter torv upp och dessa torkas. De pålas och binds samman, därefter läggs vass  på som korsas för fastheten. Öarna fylls på med vass några gånger i månaden. En ö håller ca 25 år. På denna ö bodde 25 pers. och ett år i taget är någon överhuvud. Nu är det Olga ,en kvinna med härlig humor!

.

Hon visar oss så fint hur de bygger sina öar. Någon frågar ..om ni blir osams på denna lilla ö…hur gör ni då? Med kroppsspråk  visar  hon att då kapar hon av banden och vinkar ..bay,bay…med glimten i ögat.. 

Vi åkte  i en större vassbåt som landade till på en annan ö. Vi köpte oss coca –te , det var en ganska kall dag…

Här fanns ”hotellrum” för den som önskade övernatta och en mindre restaurang. 

Stadgad kvinna

                                                                  

Kvinnorna har så fantastiska färger på sina kläder. I flätorna pyntar de sig med tofsar. Är du stadgad kvinna så väljer du inte de mest färggranna tofsarna. 

Men är  du singel däremot ska du lysa! Och när ett intressant ämne passerar  leker du lite så där  extra med dina tofsar  och signalerar att du är minsann singel och jag är intresserad av dig! ....En singeltjej här...

 Mor och dotter…denna unga kvinna var 21 år och hade tre barn…fick inte ihop det riktigt med dottern där....som skulle vara 11 år...

Hantverket såg olika , här är just Titicacasjön.

Kramen Lisbeth

Peru nr 4...Macchu Picchu

Peru nr 4…Macchu Picchu nov 2014

Galet vackert....var jag där...? Denna dagen på resan var efterlängtad....

Först Inca-rail ,sedan buss...Servitörer på tåget som serverade lite gott till oss resenärer.

Efter det  buss på slingriga uppförsbackar..huuuva...blundade var gång  de svängde när jag såg stupet. Som om det skulle hjälpa....Med blicken in i bergväggen gick det bättre....Men blev försäkrad om att busschaufförerna  gör inget annat än kör här....

                             Här den slingriga bergsvägen  och utsikten från solporten och bortom vägen                                                                  där...Macchu Picchu..vi var högt upp...

En fantastisk logistik väl på plats men just denna dagen tyckte jag inte det var så mycket människor....eller så fungerade det bara perfekt!

En guidad rundvandring av vår egen fine guide och sedan fri lek...Vi fick många egna timmar där att njuta av...Vilka vyer...

Det regnar någon gång varje dag här då det ligger i regnskogen ,just när vi var där var det strålande vackert...

Dottern och jag klättrade upp mot Solporten på inkaleden . Uppför i 1,5 timme och det var varmt!!! Men det fanns inte på kartan att inte  vandra dit...

Eftersom inkaindianerna inte hade något skriftspråk så det man vet har kommit från spanjorerna som invaderade Peru år 1532. 

Spanjorerna skövlade och stal och påförde sin religion på indianerna, de flesta är idag katoliker. Spanjorerna togs för gudar när de kom på sina hästar och i rustningar.

 Det fanns inte hästar där då. Indianerna blev totalt överrumplade och deras land och själ slogs itu och skändades. 

Guldet stals och indianerna blev arbetskraft till spanjorerna. Indianerna vördade guldet och solen  silvret  och månen. Spanska är deras huvudmål men en del lokala språk finns kvar.

                                     Och de dyrkade Patcha Mama ( Moder Jord) .

                 Religion påfördes indianerna istället för deras egen vördnad till Patcha Mama…

                                                           

Utsikten….

Macchu Picchu vet man inte med säkerhet hur det användes men man säger Inkaindianernas heliga plats. Det återupptäcktes av västvärlden utav amerikan med namn Bingham.  Lokalbefolkningen  visste naturligtvis om platsen..

 …. ..och hur de kunde bygga som det gjorde…får vi nånsin veta? Stenarna är alltid rundade och mjuka i formen och inte ens ett papper går att få emellan…och de är inte små stenar…

Kramen Lisbeth

Peru...nr 3, byn Willoc

Byn Willoc

Dagarna innehöll väldig mycket….aktivitet från morgon till kväll nästan på…Jag har skrivit och fotograferat och upplevt…så jag är fylld till bredden…

I denna lilla fattiga by, Willoc, brukade Joakim
(vår svenska guide) ta med sina grupper.
Han hade gudbarn i den här byn
och de blev så glada när han kom!
 Han hjälper samtidigt den lilla byn för varje gång får de en summa pengar för att visa upp sitt hus och får sälja sina hantverk när vi turister kom. I det lilla huset ,som innehöll ett rum, sov hela familjen.                   

Eldstaden…

Köket…

 Det fanns en eldstad i rummet som kvinnan byggt för pengarna hon fått så de slapp ha öppen eld på golvet och hål i taket för röken.

  Marsvin är nationalrätten här och man hade dessa djur och sprang i sitt lilla hus.För dessa människor är detta helt naturligt och inget konstigt. Så är det bara.
 

Kvinnornas fantastiska hattar.Fanns mycket olika varianter och de visade vilket område och by man tilhörde . Den skulle också  sitta på ett visst vis,denna hade de på snedden …

Liten försiktig flicka…människorna är väldigt blyga och tillbakadragna…

En liten blyg flicka till…de tittade så storögt och var så blyga…

 

 Barnen var så fina i sina skoluniformer, den orangea  capen. Tack vare att de får in lite pengar då och då har kvinnorna med ett gemensamt projekt med lite större gemensam försäljning i ett separat hus där de turades om att stå för försäljningen.
                                                  Kramen Lisbeth

Peru nr 2 många stopp...

               Peru…många stopp längs vägen..

Vi åkte med resebolaget Peruspecialisten. Kan bara säga att det finns inget mera vi skulle kunna önska , helt fantastiskt! Denna resa heter Joakims 17 dagars resa. Joakims pappa, Alex är idag 79 år och född i Peru. Han startade en gång bolaget  och finns idag med i bakgrunden.

Alla dagar var roliga och intressanta. Här är ett stopp längs vägen på en Alpacka farm. En lite finare förstod vi sen….alla har inte det så här. 

Alpackan är mångas levebröd. De tar väl hand om sina djur och den ger ju både ull, skinn och mat.Inget går till spillo. 

Den har så många olika utseende….och kan se hur kul ut som helst!  Och den spottar..fick jag erfara…min näsa fick en dusch…

Kvinnorna satt på marken och vävde….var vi än kom så satt de just så och vävde…vävramen var mobil….bara metall eller träpinnar   nerstuckna i marken. 

                                          Hantverken är otroligt färgrika och vackra

 .

Denna vackra pojke och min dotter fann varann…

Här fotar han sin mamma!

Han är så söt och nyfiken…  

                                           Det är så vackra barn..

                                                Kramen Lisbeth