Peru nr 4…Macchu Picchu nov 2014
Galet vackert....var jag där...? Denna dagen
på resan var efterlängtad....
Först Inca-rail ,sedan buss...Servitörer på tåget
som serverade lite gott till oss resenärer.
Efter det buss på slingriga
uppförsbackar..huuuva...blundade var gång de svängde när jag såg stupet.
Som om det skulle hjälpa....Med blicken in i bergväggen gick det bättre....Men
blev försäkrad om att busschaufförerna gör inget annat än kör
här....
Här den slingriga bergsvägen och
utsikten från solporten och bortom vägen där...Macchu Picchu..vi var högt upp...
En fantastisk logistik väl på plats men just denna dagen tyckte jag inte det var så mycket människor....eller så fungerade det bara perfekt!
En guidad rundvandring av vår egen fine guide och sedan fri lek...Vi fick många egna timmar där att njuta av...Vilka vyer...
| Det regnar någon gång varje dag här då det ligger i regnskogen ,just när vi var där var det strålande vackert... |
Eftersom inkaindianerna inte hade något
skriftspråk så det man vet har kommit från spanjorerna som invaderade Peru år 1532.
Spanjorerna skövlade och stal och påförde sin religion på indianerna, de flesta
är idag katoliker. Spanjorerna togs för gudar när de kom på sina hästar och i
rustningar.
Det fanns inte hästar där då. Indianerna blev totalt överrumplade
och deras land och själ slogs itu och skändades. .JPG)
Guldet stals och indianerna
blev arbetskraft till spanjorerna. Indianerna vördade guldet och solen silvret
och månen. Spanska är deras huvudmål men en del lokala språk finns kvar.
Och de dyrkade Patcha Mama ( Moder Jord) .
Religion påfördes indianerna
istället för deras egen vördnad till Patcha Mama…
Utsikten….
|
Macchu Picchu vet man inte med säkerhet hur
det användes men man säger Inkaindianernas heliga plats. Det återupptäcktes av
västvärlden utav amerikan med namn Bingham. Lokalbefolkningen visste naturligtvis om platsen..
…. ..och hur de kunde bygga som det gjorde…får vi nånsin veta? Stenarna är alltid rundade och mjuka i formen och inte ens ett papper går att få emellan…och de är inte små stenar…
Kramen Lisbeth