onsdag 31 oktober 2012

Pugh och Award



                                            Musik...tänk vad man mår bra av det!!





Och så kvickt man åker tillbaka i känslan ,tanken..plötsligt är jag där igen...tonåring....vilken känsla!!

 Så mycket bättre...Pugh Rogefeldt....honom hade jag glömt....Nu fick jag snabbt lägga till honom på Spotify.
Oj så mycket härliga minnen som glimmar förbi.... Glad i kroppen av denna nygamla känsla!!

 Tack  finaste Källängen för din Award...idag har jag mycket att vara glad över!


Kan omöjligt välja bland alla fina bloggar ..Jag delar min Award med alla er där ute i bloggvärlden….Kram och tack alla fina!





måndag 29 oktober 2012

Höst och soppa....


Måste rensa frys och kyl….så mycket smått skrafs här och där…
Ja det blir nog en billig vecka för börsen…


Spenatsoppa alà  LCHF ..gillar den maten….med äggmuffins till…ägg ,creme fraiche ,ost och kryddor…




En ensam torskfile….en grön paprika,en bit purjo som jag fick skala nästan längst in….har legat där ett tag….stekte upp paprika och purjo i smör,  en liten kladd kräftor…creme fraiche..tänk vad den gör med allt…34 % …..Ja ..nu fick jag ju middagar för tre dagar fram..se där….


 Ätit Lchf sedan några månader….måste säga att jag äter väldigt gott och  jag blir inte tjockare av den….är så behagligt mätt och inget sötbehov. Och det är en stor vinst……
Får se nu hur min matlåda smakar i kväll.... 
              Kramen Lisbeth

lördag 27 oktober 2012

Filosofi...




Spontant känner jag att jag blir så glad  när flera människor  börjar lyssna till sitt hjärta…för det är att vara kärleksfull till sig själv.
Denna veckan har jag mött  flera i min omgivning som  funderar och undrar över existentiella ting…. Inte behöver man krångla till det ….bara vara sig själv och vara rädd om sig.
 Att förstå att Just Jag är viktigast i mitt liv…det är kärlek till sig själv.

Våga stå för det, visa varandra att det är den viktigaste uppgiften vi har här på jorden.
Nu tänker någon…nä….mina barn  är det allra viktigaste…..de går definitivt först. Jag är en förälder  som  finns till för mina barn 100% .Och det vet de. Men att kunna göra det, måste jag vara viktig i mitt liv.  Ge mig själv stöd och utrymme, omsorg och egentid.  Detta gör jag. Jag orkar med att vara en 100% förälder för jag har kärlek till mig själv. Till mina barn. Till mina vänner. Till mina goa kolleger. Till naturen och till alla ting som jag väljer att göra,  för att jag vill. Ja till livet känner jag kärlek.

Det är basic att älska sig själv.
Jag har inte alltid förstått detta.
När jag började att anamma var jag en helt vanlig mamma. Inget alls som avvek från nån annan…Älskade mina barn från första stund jag såg dem, fanns till för dem, hjälpte den tillrätta ,livet rullade på som det gör.


Skillnaden ..

Idag är jag medveten.  Mina val får styras av känslor . I känslor finns alltid sanningen. Den sanning som är min. Någon annan har en annan känsla. Det är med sanningen. För den människan.

Att  förstå varandra har blivit enklare…acceptans på en helt annan nivå.
                                                          Alla bilder från nätet.



Jag kan inte styra världen. Jag är  tillåtande  till mina medmänniskor ,för hur vet jag deras sanning?
Vi behöver gå den egna känslovalda  vägen. Vi behöver vår sanning. Hur ska vi annars få reda på vem vi är? Om nån annan ska bestämma vad jag ska tycka ,vem är jag då?


                                Detta är kärlek. Att inte göra om någon till  min form.


                                                                  Kramen Lisbeth
                           



söndag 21 oktober 2012

Ståpäls......





Jag är bok mal..mer eller mindre men alltid en bok på G..I somras var vårt bibliotek stängt för renovering och jag jagade runt på loppisar för läsvärt…och det gick med bra!
Men nu har bibblan öppnat igen! Förra veckan hittade jag en bok jag kände till och velat läsa.
Himlen finns på riktigt av Todd Burpo

Den är skriven aven pappa vars  4 åriga pojke under en svår operation hade en nära döden upplevelse. Han börjar därefter säga saker som föräldrarna inte riktigt får ihop med hans söndagsskola. Han har haft flera möte i himlen, beskriver väldigt speciella saker och säger så kloka saker som inte  stämmer överens med vad man förväntar sig av en 4åring. I den boken nämns även flicka som vid fyra år ålder börjar rita  och säga att Gud inspirerar henne. Familjen har ingen religion alls och barnen undervisas i hemmet. Hennes familj inser att det är för stort och kraftfullt för att vara fantasier. 

                                                                                              bild från nätet ,foto


Flickan börjar måla tavlor.  De är alldeles otroliga tavlor….enorma minst sagt. Hon heter Akiana Kramarik och hennes galleri heter    http://www.artakiane.com/gallery.html
Denna flicka finns i flera filmer på Youtube om någon vill höra henne….Idag är hon 18 år.

Kan säga att jag studerat hennes bilder i galleriet denna helgen och  man blir påverkad.
Denna målade hon vid åtta års ålder   bild från nätet




                                                   Wonder heter denna, kan ni förstå...? 13 år.....bild från nätet

                                                               
                 Jag utövar ingen religion men respekterar alla som har ett stöd i den.  

Att tro på sig själv och stödja sig själv är en kraft jag tror på, ge kärlek till sig själv för att kunna dela med sig . Kärlek är allt,man hittar den överallt,önskar llera ska förstå…..

                                                                    Kramen Lisbeth

måndag 15 oktober 2012

Karma W nr 7..avslut...


                                                                 ( bild från nätet)

Är hos Brigitte halv tolv, höll på att orsaka en trafikolycka på vägen dit där jag missade en bil på väg emot mig i sista sekunden. Tänkte först efter besöket att: Var det W som inte ville jag skulle dit? Tja, vet ej. Funderar ej över det.
 Hos Brigitte. Hon sätter sig framåtlutad och ska koncentrera sig på vad som skall komma. Endast i två sekunder, sedan far hon upp och säger:
-Vad är detta? Du är fullkomligt bombarderad av telefonsamtal från andra sfärer och dimensioner du är alldeles nerlusad.
Jag kan bara hålla med. 
– Detta måste du göra dig av med!
– Det är därför jag är här, säger jag. Jag har särskilt en energi som jag vill ha hjälp att bli av med.
-Ja Jag ser den säger hon. Och han är en häxa. Ni har haft flera liv ihop och han har starka energier. Jag har aldrig sett något liknande än detta säger hon. Och fysiskt har han gett sig på dig,..hur är det med din fot??
Blir du väckt om nätterna frågar hon?
– Ja ofta, ofta, säger jag.
                         ( bild från nätet)
Så ger hon mig rådet att när jag vaknar på natten, förekom honom och sätt dig upp i sängen med armarna framsträckta och uppåt, visar hon. Säg bestämt ifrån att nu är det stopp!! Och visualisera en stor sax att klippa alla trådar. Gör detta tre nätter i rad.
Hon berättar med att jag ny föryngras, hörs ju himla bra! Du har redan börjat synas i dina ögon . Jag berättar att jag förstått att jag låtit mig hämmas i min kontakt med män.
– Ja det är inte konstigt säger hon, det kommer härifrån. Men du är fri nu. Detta är över.
– Du har trott så många gånger, säger Brigitte att du skulle bli tokig, vad är detta, är jag klok… ja det är ju mitt i prick!
- Du gör så mycket utrensningar i ditt liv nu och det har pågått länge.
Och jag håller med och har ju känt det.
Till slut säger Brigitte, gå gärna till kyrkan och tänd ljus . För nu börjar nåt nytt och det gamla är över. Känns så bra, att jag gick till henne.  Fick mycket bekräftat och det var viktigt för mig.

  ( bild från nätet)
Jag gjorde exakt som B hade sagt ,visualiserade en stor sax och klippte av. Hon gav mig redskap att jobba med Redan första natten insåg jag att det var över men gjorde som hon sagt ,tre nätter i rad.. Och detta var över….har aldrig mera besvärat mig efter detta.




------------------------------------------------------------------
Har förundrat mig många gånger att sådant här verkligen inträffar. Men det är en del av livet.  Att livet inte ter sig slumpartat är för mig en självklarhet. Saker sker av en anledning och det finns lärdomar att inhämta.
                                                       (bild från nätet) 

Vi bor i denna fysiska kropp, vårt fodral för själen ska kunna vara här. Vi är så mycket mera än vad vi tror. Alla har vi specifika uppgifter och samma stora kraft att använda den.                        

Vårt huvud (ego) begränsar oss om vi väljer att lyssna på det. Låter vi hjärtats visdom vägleda oss blir det enklare att leva och vägen rakare. När beslut tas från huvudet är det kantat med oro. När hjärtat får bestämma blir det lugnt och sant och säkert. Vi vet bara. Att leva så  är att vara rädd om sig.
Det finns människor som inte kan förstå detta och förväxlar det med egoism. De får vänta in sin kunskap.Vi är alla på olika plan i livet. Du blir ifrågasatt när du går denna vägen men när du väljer  den lossnar mycket och du utstrålar  en sann människa.

(bild från nätet).

 Att jag valde att lägga ut denna historia beror på ,dels att jag tycker den är ganska otrolig. Det jag upplevt är sant för mig och jag kan aldrig begära att någon annan ska förstå vad jag upplever. Kanske så väcks någon och börjar se livet annorlunda.
Alla har samma möjlighet ,finns ingen som inte har det, garanterat. Se det som en gåva att vårda och ta emot intrycken i ditt liv som en kunskap du behöver. Allt faller inte omedelbart på plats, men på vägen när man samlat ihop, kommer insikterna. 

                                                     Och det är en stor kunskap. 
                                                            Kramen Lisbeth





lördag 13 oktober 2012

Karma W nr 6


                                                               (blid från nätet)
Jag har nu stängt en dörr. Och har öppnat en annan.
Har levt själv länge, visst har jag haft tillfälle, flera under åren. Men jag har alltid backat! Har inte gått in i något känslomässigt. Min egen filosofi var . Jag har det bra, lever precis som jag vill. Ingen tar min tid. Jag har satsat mycket på mig själv. Och det har alltid känts rätt. Ser nu att jag är öppen för något nytt.
                                                             (bild från nätet)


    Och så kom nästa dröm…. Jag har ofta drömmar och underliga sådana. Jag försöker förstå dem.  Jag började skriva ner min W historia i  den 22/4 -2010 . Jag satt länge på kvällen och det flöt på utav sig själv. På natten drömmer jag att Björn Ranelid och jag befinner oss i ett rum tillsammans, med  flera andra människor. Vi är glada och uppspelta. Han kryper ner i sängen hos mig och vi vill att människorna runt oss ska gå. Vi är uppspelta och förväntansfulla.  Han har en bok i handen och under den döljer han två paket kondomer.
Jag skrattar åt drömmen på morgonen och fattar inget alls ...


Dagen efter kommer Ica kuriren. I den är det ett större reportage om Björn Ranelid. Jag blev stum. Vad är detta? Jag har aldrig läst hans böcker men hört om den senaste boken. Även på ett ”soffprogram ”på teven hörde jag om den senaste boken. Jag reagerade inte på det. Har ingen koppling till Ranelid.
Och jag berättar om drömmen för N, som känner att den har betydelse på ett avgörande sätt. Jag tänker att jag kanske ska läsa senaste boken?
Googlar på den,  och kommer in i en recension där det står ett utdrag från boken;
W  är dömd till livstids fängelse men kärleken och sorgen upphäver tyngdlagen
Hade ingen aning om att huvudperson heter W!
Jag tycker det nästan kusligt när jag ser dessa rader.  Vad är det? Tänker på att Brigitte sagt att nyckeln har jag i detta livet.


Min känsla är stark i att jag har gjort en enorm utrensning av detta karma. Väldigt, väldigt skönt.  Så därför vet jag att jag kan skicka honom bara ljus och kärlek. Han har som jag känner det inte blivit fri. Jag kan helt villkorslöst bara skicka kärlek till honom. Detta är bara helt otroligt.
      Någon dag senare i ett Oprah Winfrey program, presenterar sig en gäst  med namn W. Okej tänker jag en påminnelse, då tar jag det som att jag ska skicka ljus till honom. Sätter mig ner och försöker förmedla ljus till honom. Har en känsla som säger att jag inte når ut. Min vanliga, ”kolsyrekänsla” på sidan av huvudet infinner sig inte. Nähä, okej men noterar dock detta.

 En dag  träffades N ,Pia  och jag en stund i N:s lägenhet. Jag hade messat Pia att ta med den lilla gula.  Regnbågen, färgernas lek. Då visste hon precis vad jag menade. Väl där berättar Pia att hon drömt om mig.
Dröm: //Pia och jag talar i telefon, ändå ser hon mig. . Jag säger mycket bestämt till henne. Jag är gravid, jag ska ha barn. Barnets pappa befattar jag mig inte med- Detta är mitt. Detta ska jag klara. //
– Jaha, säger jag. Kan du nu vara snäll och förklara vad den betyder med…?
Nä, det kommer när det är dags, säger Pia.  Tack för den, Pia!
 Vi plockar fram den gula kortleken lite senare. Ställer lite frågor och häpnar över hur väl svaren finns där. En fråga jag ställde vad jag ska göra med platsen som nu finns.  Efter mitt arbete med mitt karma.
                                                              (bild från nätet)
Kortet jag drog hette Tomrum.   Och det stod för det här:
Alla färgerna är dina, rena lysande och fina. Du har gjort ditt, tillåt nu tiden att göra sitt. Inre visshet ger dig frid, tillit, tystnad, tålamod och frid. Tänk på tomheten som ett rum att vila i. Gå villigt i det utan att tveka. Vet och minns att det är ett välsignat tillstånd som du inte kan föreställa dig. Att gå in i det okända rummet är att du med hela vissheten om vem du är och vad du vill, kan släppa taget om viljan och låta den vara i fred en stund. Se vad som sker av sig själv medan du ägnar dig åt annat. Det ska tålamod och självtillit till det . Det har du.
Ja då reagerade vi alla tre och förstod Pias dröm exakt. Släppt taget om W, jag är fri för annat. Drog ett kort där jag ställde frågan om hur W har det. Det svarade: Att om man gör som alltid gjort, blir det som man alltid gör.
Då var det solklart för mig att jag inte kan mera göra mer för W. Där kommer inte att bli någon förändring i hans liv. Och jag bara släpper taget. Han sitter ju i livslångt fängelse.

Jag har lite senare en övertygande känsla att vara så fri. Och det är härligt.
Har känt det så befriande sedan detta har hänt och visst att nu är det över. Påminnelser har slutat.
Fram tills igår natt..... 11/5, då jag drömmer om W. Jag befinner mig i ett glashus, ser W komma utanför och jag går ut på trappan och står högre upp än honom. Bredvid honom är en man som är på pricken lik honom men ser mycket härjad och sliten ut. Jag frågar om det är hans tvillingbror, nej men min bror. Och W säger vi ses i Tokyo nästa år…?? Det var en kuslig dröm,påträngande på nåt vis...


Dan därpå, 12/5  ringde Jehovas vittne på dörren. De läser upp ett bibelcitat som lyder.
W sa: Gud var finns du när jag behöver dig som bäst?
Jag tycker nu att detta är för bra!  Har beställt tid hos Brigitte om några dagar och se     vad hon ser om detta.                                                                  (bild från nätet)                                                       
Natten den  15/5 blev jag väckt av att inte kunde andas alls. Jag flög upp i en farlig fart. Inte täppt i näsan och alldeles fri passage. Som om det hölls för näsan. Fattar inte alls. Somnar om och detta upprepas en gång till. Jag blir förbannad och tycker det är obehagligt. Slår en ring utav ljus runt mig och säger bestämt ifrån detta är inte ok! Sover sedan lugnt. Har aldrig upplevt något sådant.
På jobbet igår 16 maj, när jag satt i en telefon kö, då sitter jag och klottrar på ett papper som man gör ibland. Har plötsligt klottrat ner en världskänd  symbol . Släpper pennan och blir förbannad. Hemma efter arbetspasset när jag landat i badet läser jag en bok. Ja vad står där, om inte där nämns religioner och denna symbolen som jag förknippar med namnet W.. Jag känner ilska och tycker det ska bli skönt att komma till Brigitte, dagen efter.
                                     Ett sista inlägg och avslut kommer snart...
                                                     Kramen Lisbeth




   

torsdag 11 oktober 2012

Karma W nr 5




En resa som N och jag planerat sedan strax innan jul, närmade sig. Vi skulle gå pilgrimsleden i Spanien . El Camino.  Den 7 september -09 gav vi oss väg Jag hade inte en enda tanke på att ge upp detta. Jag skulle iväg. Min fot fungerade så, att när jag väl kommit igång var det okej att gå. Jag hade startproblem. Vår vandring startade i Leon. Jag var väl förberedd. Hade varit så noga med allt.  T.o.m. promenerat och tränat med tyngd i min nya ryggväska. Förberett om jag skulle få skoskav…lastat med diverse varianter på plåster.

Ja just det… min väska gick sönder på flyget ner och mitt skoskav började dag två. Jag skapade detta så perfekt, så perfekt…så dumt när jag vet att vi skapar allt själv....

I 14 dagar var vi i Spanien och vi gick sammanlagt 26 mil. Detta var en så speciell resa. Mycket kom upp och tankarna var många. Minns att jag funderade över min försiktighet med män, hämmad, blyg?  Den fanns inte där alltid men ofta, en känsla som jag ville göra mig kvitt. Ville så gärna förstå varför jag höll mig själv tillbaka så. En dag fick jag healing utav N, i en skön utemiljö och just detta kom på tal. Jag fick inte fram något svar.
Min fot blev bara mera tokig, en enorm blåsa lade sig precis över min ”golfboll” till knuta. Vi fotade den annars skulle jag aldrig kunnat tro att det gick att gå med en sådan enorm sak. ( Har visat den förut när jag delade  min pilgrimsvandring)

Ca 5x 7 cm var den. Den sprack, fyllde på sig och sprack i tolv dagar. Och sådan tur att den gjorde just så, för vattnet i den blev en buffert så att det inte blev sår. Dag 13 gav den sig och då var det bara några timmars vandring kvar. Jag kan säga att jag slet med mig mitt karma på detta vis. Att jag skulle lida på min vandring var ju tydligt, min tokiga fot. Vår vandring var fantastisk och jag är så tacksam att jag klarade den, trots min fot.

På hemmaplan igen. Jag började hos sjukgymnast. Fick övningar som jag flitigt gjorde, men det kändes inte alls bra . Fick väldigt ont och jag tänkte, detta kan ju inte vara rätt behandling, den måste ju bort, knutan. Jag förstod ju att min hälsena tog stryk av varje steg. Träning var inte att tänka på. Blev så besviken över detta. Ville verkligen träna och inte tappa min kondition och rörlighet, men det var omöjligt. Efter 4 veckor hos sjukgymnast, sade jag till doktorn om att jag måste ha en remiss till ortopeden nu! Det fick jag. Svar från fot teamet i Malmö var: 8 månaders väntetid. Aldrig i livet tänkte jag, då hinner jag bli sjukskriven, så onödigt.

                             Investerade i en sådanhär och gick igång med alla övningar som jag skulle.

Skriver då en ny egen remiss och specificerar alla mina besvär som nu uppstått samt och de var många så här långt, samt fotograferar hälen Detta borde doktorn ha gjort.
Under hösten gick en f.d. arbetskamrat hastigt bort. Omständigheterna var så väldigt oklara, det var vi många som tyckte. Av den anledningen gick jag och fick vägledning igen, då av en annan kvinna i Trelleborg. Hon hade mycket att berätta.  Bl.a. Sa hon att jag hade två karma kvar jag skulle ta hand om i detta livet. Och det blev klart innan sommaren. Jaha, var min tanke, vad är det då?  Foten?
Hon beskrev ett som så här: Jag kommer att känna att det är lika bra att få det gjort det blir drygt men jag tar det nu.

Detta passar väl in på min fot. Efter egen remissen som jag själv skrev till fot teamet, fick jag en tid efter en månad och var opererad efter ytterligare en och en halv månad. Då knipsades ”kroken” bort och hälsenan snyggades till, stiftades fast igen. Gipsad i 6 veckor och sedan några veckor till för mobilisering. Sammanlagt 9 veckor. Ja, drygt med det gick väldigt bra. Och det blev klart innan sommaren.

Att sitta på soffan i 6 veckor som jag gjorde  är en ny erfarenhet för mig. Och det har så klart haft sin betydelse. Absolut varit i stillhet och mediterat en del. Har haft mycket besök av vänner, barn och arbetskamrater. Sussie kom med ett väldigt fint prydnadsägg, i metall. Av Rosa fick jag ett påskägg med lotter i. Ägg, ägg och ägg och så påsken, på det . Jag blir ju bara mera påmind. N tänker, W …när hon knäcker ägg!!
Hade under denna tid flera gånger tankar på att jag tyckte det var skönt att det skulle avslutas. Ville bli av med alla dessa påminnelser och bli bra i min fot. Gipsen togs bort och det var så skönt.
På tredje dagen efter gipsbortagningen träffas vi en söndag eftermiddag i Malmö. Det var information från företaget som gjorde en roadshow genom Sverige. Där var N och jag med. Vi blev mycket snopna och fulla i skratt när W namn nämndes. Han jobbade inte i företaget längre, har inte varit på tal på väldigt länge. Hans namn fanns inte med på senaste års-konventet i Kalifornien ens. Men när jag sitter bland åhörarna, så nog ska han vara med!!
Vi skrattade igen åt detta. Fast nu hade jag trott vid många tillfällen, att jag ”tvättat” bort honom, men ändå dyker han upp igen.
Vid lunchen dagen därpå får jag en enorm kärlekskänsla i kroppen, plötsligt som från ingenstans. Den bara genom syrar hela mig och jag är så lycklig. Sätter i Mamma Mia dvd-skivan och kan hålla kvar känslan flera timmar . Den skivan hjälpte mig hålla kvar den starka känslan i flera timmar.Ingen kärlekskänsla riktad till honom utan bara ren kärlek..


Nästa natt drömmer jag för andra gången om W..
Dröm: Jag sitter och tittar på en dans som jag aldrig sett någon gång och hoppas slippa bli uppbjuden för den dansen kan jag inte, men tänker att jag får väl göra som de gör då. En annan sekvens sitter jag i en åhörarsal där det är min tur  att presentera mig och vad jag gör. Tänker att då berättar jag om juicen. Precis när jag ska börja blir det uppbrott och jag får inte sagt nåt. Kändes snopet. Då ser jag en vit kub, högblank och ganska stor. Får med veta att W är död. Jag tar bara in detta som fakta och känner inget. Därefter vaknar jag.  Och ser symboliken med en vit kista.

Då tycker jag mig förstå ännu en gång...men nej,  att detta måste ju vara avslutat nu. Berättar för N och det känns bra.
Nästa dag när jag städar upp efter frukosten och slänger i slasken får jag äggvita från ett äggskal på fingrarna som klibbar fast. Det går inte pilla bort, men jag sköljer bort det och vet att ;  ”Jag har nyckeln!”     Nu är det borta!
Jag åker till gymmet och tränar efter frukosten. Det är första gången på mycket länge. Berättar för N om äggvitan på mina fingrar. Ja vad ska vi tro?



Så skönt att ha kommit igång med träningen igen. Hemma igen spolar jag upp ett väl unnat bad och sätter på Susan Boyles skiva och tänkte lyssna på den i badet.. Låt nummer två. Hann inte ens badet, när jag hör den. Allt bara brister, Jag blir så ledsen, så ledsen. Alla känslor finns på samma gång. Glädje, sorg och tacksamhet. Jag kan inte hejda mig . Det är så starkt. Jag bara skakar och skakar. Spelar om låten flera gånger så att jag får ut känslorna tills det lugnar ner sig.  Jag känner hur hela hjärtat är öppet, vidöppet. En stor, skön och obeskrivlig känsla!
Det som står helt klart för mig är att härifrån kommer min återhållsamhet  för män. Den känslan blev väldigt tydlig! Och jag bara tackade, tackade och tackade, för att jag förstod.
Om jag ska spåna om detta, kan jag tänka mig att jag var hårt styrd i det livet och förhållandet med W. Kan det vara så att känslan härstammar från det? Ja jag tror det. Jag kan nu se att jag i detta livet har känt av detta alltid.. Funderingarna har alltid funnits, jag har sett dem och känt dem. Det har yttrat sig så att jag kunnat bli blyg, valt att hålla tyst, väldigt ofta haft en känsla att inte bli sedd som kvinna, att duga till. Svårt att slappna av. Men inte i vana situationer.  Och aldrig med människor jag känner väl.
                                                                               bild från nätet                                     
                                                                                                                                                   


Och detta är så tokigt, för egentligen tror jag att inte många skulle säga detta om mig. Den sidan har jag dolt. Det är mina egna tankar.


                              Ja ,vi fortsätter väl lite till,för det händer mera.....

                                                       Kramen Lisbeth




tisdag 9 oktober 2012

Karma W nr 4



Väl hemma efter sista konventet ,sitter jag och läser om företaget, som är stort. Jag kollar på olika länder och plötsligt ser jag W dyka upp. Han är då fortfarande kvar som chef. Tänker att jag ska maila till honom och tacka för dagarna som just varit . Detta var en söndagskväll ganska sent. Jag tänker att detta ser han när han är tillbaka på kontoret på måndag. Han svarade inom en timme. Han tackade för trevliga dagar och framförde att han var ledsen att han inte fått prata med mig och N. Det hade han hoppats på. Jag bara häpnar.
Jag vet att detta arbete som vi gör i en annan dimension är viktigt, vår karma. Förstår han något?
Detta pussel som universum lägger, så otroligt!
Det rullar på och det är vardag som tar över igen.


N är iväg på mera resa. På Hawaii. Där möter hon W, som frågar efter mig och vill ha framfört en hälsning.

Nu är vi framme på 2009. 20 februari åker vi till Las Vegas. Ett års-konvent igen. Detta är en stor upplevelse för mig. Så spännande . Detta är en märklig stad. Så otrolig, så amerikansk.  Inget som jag kunde kalla vanligt eller normalt. Vi bodde på MGM. Jätte stort och det är tydligen världens näst största hotell. Man ville inte gå vilse och såg till att ta med sig vad man behövde. Avstånden är enorma. Och det var spelautomater, överallt, varenda hörna. Vi provade på spela lite men såg oss mest omkring. Hotellen skulle överträffa varandra kunde jag tycka. Men jag var imponerad. Ceasars Palace var alldeles fantastiskt! Som att gå utomhus fast vi var inomhus. Och Hotel Venezia med sina gondoler och gondoljärerna som sjöng för sina passagerare.





På detta konvent såg jag W första kvällen. Där var mingel middag vi såg honom och bytte några ord. Såg honom någon gång till under dessa dagar men pratade inte mera. Vi visste att han var åter i Salt Lake city med sin familj igen och jobbade där. Han hade själv sagt när vi åkte i hans bil, att han skulle bli för dyr för företaget att hålla i utomlands.. Så vi visste att han var tillbaka. Jag hade inte klart för mig hans nya position i företaget. Några veckor efter vi var hemma mailar han  mig och berättar om vad han nu gör. Han jobbar då på konsultbasis för företaget

                                                                       (bild från nätet)
Ja vi såg oss omkring och promenerade mycket Min högra häl började göra ont och så klart tänkte jag, överansträngning. Men inte alls, skulle det visa sig. Början på slutet för mitt karma  men det förstod jag inte då. Trodde att min sko hade tryckt för hårt på hälen, men det var inget märke eller skoskav. Smärtan fanns kvar. Blev störd över denna häl, den bråkade med mig. Hade svårt att träna min Friskis och Svettis. Fick ställa in ibland , eller dras med smärta efter träning. Hela våren hade jag ont och var trött på det. I maj månad skrev jag en egen remiss till ortopeden. Fick den i retur: Sök distriktsläkare. Jag visste att jag behövde en ortoped men fick göra som det stod i svaret. Lät det gå någon månad och gick så till vårdcentralen.  Röntgen visade en extosos. Betyder UT på latin . På röntgen bilden ser jag att den har en form utav en uppåt gående krok, jag skulle kunna hänga en handduk där! Men där hade jag hängt mitt karma.

Vid det laget hade jag, provat äta Voltaren, i inflammations hämmande syfte, Hjälpte för stunden men smärtan kom igen. Prövat flera olika skoinlägg, vilat från träning. Gått med tejpad fot i 4 veckor, jag trodde då att det hälsporre. Men, nej ingen förbättring alls. Doktorns råd hade jag redan testat. Hennes rekommendation var nu sjukgymnastik. Jag visste att det inte skulle hjälpa, jag bara kände det på mig. Nu var det juli månad. Jag hade semester och ville inte binda upp mig av sjukgymnast. Jag hade blivit lite halt. På hälen hade en hård benutväxt växt ut. Den fortsatte och växa, blev som en halv golfboll. Hade problem med sko och smärta.
                                            Kan säga att den knutan var ivägen.....
------------------------------------------------------------------------

Ja ,visst låter detta som en uppdiktad historia...? Och kanske ni tänker hur kan hon få ihop det på detta viset? Men det blir så gott som bombardemang längre fram och jag får nästan ducka. det var inte klokt. Det gick inte att värja sig alls....
                                                                 Kramen Lisbeth

söndag 7 oktober 2012

Karma W nr 3


                                                        Stockholm,bild från nätet

Vi jobbar vidare med vår juice och ser fram emot nästa utbildning, allt rullar på. Får distans till det som var och tänker inte så mycket på det. Lämnar det.
2008 i januari är det ett mindre konvent i Stockholm. Där ska vi ju förstås dit. Det rör sig om en dag i Stockholm. En info och utbildningsdag.  Kul! Åker iväg ett litet gäng från Skåne, och ser fram emot en trevlig helg. Vi samlas i en foajé` och samtalar en stund innan vi ska sätta oss. Jag säger år mitt sällskap att jag går in och ser efter platser till oss och går i förväg in. Första människa jag stöter på: Är W. Byter några ord med honom. Här händer inget mer, han åker iväg snabbt efter sitt framförande. Bara konstaterar att det var trevligt att se honom igen och undrar igen över mötet. Där fanns ju så otroligt många fler att möta men jag mötte just han....
                                                           Eiffel tornet bild från nätet

Den 10 april 2008 åker vi till års -konventet som detta år hålls i Paris. Återigen några stycken som åker och vi ser fram emot att åka dit..  Vi ska bara njuta  och ta del av senaste forskningen. Har hyrt en liten lägenhet i närheten och vi tar oss  dit  via buss.
 Första kvällen står jag vid grindarna i en stor folksamling och vi väntar tillsammans på att bli insläppta. Jag bara njuter. Jag sveper blicken över människorna och plötsligt ser jag W, som ser mig och ger mig en nick som hälsning. När jag frågar de andra i mitt sällskap har de inte lagt märke till honom i den stora folkmassan. Bara jag.
                                        Triumf bågen, Champs-Élysées   (bild från nätet)
 Dagarna är trevliga och vi hinner med en tur i Paris city med. Första gången för mig.  N som kan Paris väl guidar oss en dag igenom och vi hinner en hel del. Vid hemresan ska vi via tåg ta oss till flygplatsen, vi går och pratar och jag med blicken i marken. A  i sällskapet säger.
-Där är ju han!. Jag tittar upp och går i stort sett rakt på honom. W.
Ja, jag kunde bara skratta och tycker att detta är ju för kul. Vad är detta?
Vi ställer oss där vår tågvagn ska stanna och W kommer rusande rakt genom vår grupp då han upptäckt att han stod på fel ställe. När tåget bär i väg med oss upptäcker jag att jag satt min kasse med presenterna till familjen på perrongen. Adjöss med den. Kunde inte låta bli att tänka om W fick den med sig…


Senare i april väljer jag av olika orsaker att gå och få vägledning utav en välkänd kvinna i Malmö, Brigitte. . Då passade jag på att fråga om den mannen som jag nu stött på, på så många ställen och så många tillfällen. Jag hade nu förundrats över dessa möten åtskilliga gånger. Men avslöjar inget för henne Först säger Brigitte  att jag värjer mig. Och är avvaktande mot män, vilket jag kan känna igen. Hon såg W med en gång . Mycket märklig man, har stor kraft, stor intelligens. Lever ett konstigt liv, så skulle jag aldrig kunna leva, säger hon.

Hon ser ett tidigare liv vi haft tillsammans. Troligen i Spanien eller Frankrike. Där var W en mycket högt uppsatt militär med stor framgång. Jag, som hustru visste egentligen inte så mycket om vad han jobbade med. Vi hade hög social rang i samhället. Vårt äktenskap var olyckligt. Två barn hade vi varav det ena, en pojke fötts fysiskt handikappat. W bestämde då att han skulle dö. I vår bekantskapskrets fanns en äldre man som var kvinnotjusare och ständigt otrogen. Denne man hjälpte mig mycket att skydda min familj.
När jag sitter hos Brigitte vet hon inget om att W berättat för mig om att han i detta livet hade två barn, födda handikappade, som nu är döda. Jag blir alldeles tagen utav detta.
Förstår att det här måste handla om ett karma för oss båda. Kan då förstå W mer än mitt ,tycker jag då. På den tiden, att inte acceptera ett handikappat barn, se det som en skam och vilja döda det, sitt eget barn. Var kom jag in i bilden? Vad är min uppgift?
W vet idag om sin kraft. han får vad han vill ha, säger Brigitte. Han är lite ”häxa” Han kan sätta sig ner och fokusera på mig, vilket enligt henne, han också gör. Jag har ju genom dessa år fått otaliga påminnelser om W, på diverse sätt.
Då säger hon, hans kraft är så stor att han kan få en människa att vända på huvudet i en folksamling bara för han vill!    Paris!!!! Var ju exakt vad som hände!!
                                                                  (bild från nätet)
Hon säger med att jag blir påverkad utav dessa energier men att jag har nyckeln i detta livet. Om han kommer till Stockholm… hur visste hon han brukade vara där?   Han vill ha en station hos dig, men råder dig att inte göra det. Du kan aldrig leva det livet han har. Jag har aldrig känt starkare känslor för denne mannen. Aldrig varit kär i honom. Däremot smickrad över uppmärksamheten . Brigitte rådde mig att skicka ljus och kärlek till honom. Det gör jag.
                                                         Niagarafallen (bild från nätet)
Jag berättar drömmen om äggvitan för Brigitte. Direkt säger hon: Äggvita är bindemedel. Han vill klistra fast dig vilket han till viss del också gjort.
Jag fick mycket att tänka på efter detta besök och undrade åter igen hur ska sluta. Kunde ju bara följa med i flödet, vad annat skulle jag göra. Pratade mycket med N och tack för hon finns. Vem skulle tro mig?

   Ja vi är en bit på väg nu......och det blir märkligare så småningom....
                                                      Kramen Lisbeth

Blir glad.....


Blir glad när ni lämnar lite tankar hos mig