Pilgrimsvandring del 13

20 september

Sovmorgon!!

Vi vaknar 8,30,skönt. Tar det lugnt, åter frukost på fiket från igår. Både omelett, bocadillos ,kaffe och nypressad apelsin. Gott!

Den stora katedralen i Santiago de Compostela

Mässan i katedralen börjar 12,00 så då är vi där. En jättestor katedral. Jag har aldrig varit på en katolsk mässa och hänger inte med, men det är lugnt och stilla. Sång och böner. Katedralen är så full av människor så alla väggar, golvpelare är upptagna,. Måste vara ett par tusen människor där.

Ja, massor av människor och  inte en chans att sitta ner…

Avslutningsvis svänger prästerna en stor silverpjäs som avger doftande rökelse. Den svänger otroligt mycket. Ett skådespel. Känns bra att ha varit där.

Mörk bild , men man kan dock se den stora silver pjäsen,väldigt svårfångade ,då den svingades fram och tillbaka.

När vi steg in i katedralen steg tårarna flera gånger i i ögonen och något förlöstes och jag var både glad och ledsen på samma gång. Flera människor klappade på oss och jag kände mig värdefull när vi blev hyllade såsom pilgrimer. Människorna uppskattade oss.

Katedralen tros vara byggd  11-1200 talet och blev vallfartsorten ,exakt var de ev.relikerna finns vet jag  inte

Efter mässan hyrde vi in våra väskor för dagen och kunde röra oss lättare. Vi gick runt i gamla delen av staden… som gamla stan i Stockholm ung.

Massor utav souvenirbutiker, bagerier restauranger. Vi traskade runt där i flera timmar. Någon säger plötsligt: Hello!! Och vem står där om inte ”min tyske man”. Så glad jag blev när jag såg honom. Vi har ju mötts vid flera tillfällen under vägen. Han har hela tiden bytt några ord med mig och undrat hur det stod till med min fot. Så även idag ,Omtänksam man. Rent spontant kramade jag om honom, blev ju så glad. Han frågade om han fick ta foto utav oss, det fick han.

Som på andra turistställe stod dessa två figurer, jo de levde…Ängel och kanske  aposteln Jacob?

 Vi förströr några timmar till. Äter och hämtar våra  väskor och tar oss till busstationen i Santiago. Och här sitter jag nu ,strax bakom kommer nattbussen som ska ta oss till Madrid.

--------------------------------------------------------

År 813 upptäcktes en grav ,reliker som ansågs tillhöra aposteln Jakob den äldre.Enligt sägen ska hans kvarlevor förts dit. Därefter har detta blivit en vallfartsort,även Heliga Birgitta sägs ha vandrat här. Förr var det mera av religiös anledning man vandrade här och pilgrimer var verkligen fattiga och erbjöds mat och tak över huvudet. Det fanns även stråtrövare som härjade på leden. Det fick myndigheterna bukt med och det har varit en fredens väg sedan dess. Idag finns det alla möjliga anledningar att gå  leden,högst personliga.

Ja vi är framme vid vårt mål....ett inlägg till kommer om den sista timmarna och mina funderingar kring  min vandring.

                             Kramen Lisbeth 

Pilgrimsvandring del 12

19 Sept

Denna man hälsade oss pilgrimer välkomna till Santiago

Stiger upp när övriga salen börjar röra på sig. N är ju en bit före idag. Kommer iväg vid halv åtta och fortfarande mörkt och ingen ficklampa. Vid ett tillfälle är jag osäker på vilken väg jag ska ta pga. mörkret. Tar upp mobilen och ser efter en stund den välkända stenstoden med snäckan och gula pilen. Jag går rakt in i svarta skogen och ensam, men helt ok. Jag vet jag är på rätt väg.

Tar lite på bilderna nu…denna tagen  högt upp i bergen

Går väl en halvtimme så hinner den svenska kvinnan från igår upp mig och vi slår följe idag. Vid tio tiden har vi gått några timmar och kommer till första fiket. Kändes drygt dit. Det var alldeles överfullt och tjejerna servade i en otrolig hastighet. Efter fikan går vi i regn och det regnar hela dagen. Vi blev så blöta, gick i våra ponchoer, ben och fötter var så blöta. Men det var bara att gå och gå och gå. Stannade vid ett litet kapell och där bytte vi strumpor, då hade det sörplat i vänster sko en god stund.

Känslan…..

Vi närmar oss Santiago de Compostela och ser snart hus m.m. Detta måste det vara säger jag! Och vi är framme! Klockan är nånstans mellan 13-14. Vi följer pilarna mot katedralen och därifrån till hostel som jag förbokat. (det var rek ,att förboka just här ,annars behöver man inte det). Och så klart springer vi rakt på N! Innan vi går upp till hostel tar vi en kaffe med mjölk och den numera välbekanta mandelkakan. Den obligatoriska Santiago de Compostela kakan.

Tårarna kom…

 Sedan äntligen…dusch, vårda fötter och vila en stund. Vi pratar en stund om hur viktigt det är att vara kärleksfull till sig själv, i varje handling. Tacka för allt och föra ner känslan i hjärtat. N har fått mig att förstå hur viktigt det är. Hon är själv ett ledande bevis för detta och det gör mig så glad att följa henne och samtidigt lära mig detsamma. Tack N. Vi går ut för att äta och strular runt efter ett bra ställe att äta på. När vi äntligen hittar ett ställe lyckades vi beställa nåt helt oätligt….det var kokt bläckfisk ,vi äter våra pommes bara och går hem och lägger oss.

En shoppande dam med trötta fötter ,som vi passerade nånstans…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sista vandringsdagen och imorgon är det iväg till den stora katedralen och katolsk mässa. Har lite skrivit om den med...och sedan har jag en liten sammanfattning med lite tankar.....

Min blåsa på foten som kom dag två och envisades hela tiden slutade trilskas igår….nu när vi är framme…Små saker växte fram under vandringen som vi kunde använda. Och det nog N som kom på det mesta. Vi började efter fikan att tanka oss fulla av vatten och det kändes så mycket bättre än att gå och småskvätta i oss. Och så slapp vi bära tunga vattenflaskor.

Varje gång vi satte oss till fikan åkte väskan av ryggen så klart och snart frös vi istället för vi satt stilla. Då gjorde vi så att aldrig ta av filten som vi hade runt axlarna och under väskan hela tiden. Det blev mycket bättre, visst svettades vi mycket men det blev jämnare temperatur och stor skillnad. Små ting  fick stor betydelse.

En dag såg himlen ut så här…


En skön  god fredag och på återseende!

Kramen Lisbeth 

Pilgrimsvandring del 11

18 september

Säkert är dessa hus flera hundra år gamla…

Näst sista dagen. Börjar dagen med att önska vi var framme. Disigt väder. Men hittar snart rytmen och det känns bra. Genom byar och mindre städer.

Fröjd för ögat

Lite uppförsbackar   idag med. Men inga särskilt steniga. Det är ok. Äter vår sedvanliga frukost bocadillos,ett spanskt bröd som liknar jättebaguetter.. Alltid ost och kaffe med mjölk…cafe`con leche. Det har jag lärt mig säga….

Vad är det som växer där…vet inte…inget vi åt…

Fortsätter vår vandring , går till lunchen . Vi möter  en italienare för tredje gången. Pratar lite med honom över lunchen. Vi går mycket,vill vara framme…N tar ett beslut om att försöka gå hela sträckan fram idag,vi tror det är ca 5 mil kvar. Det får bli min utmaning säger hon. Heja henne!! Jag stannar till på ett härberge. Santa Irene. Är tre km till närmsta restaurang och jag orkar inte gå dit med….har ingen annan mat heller…bara nån frukt  och  vatten. Är hungrig men avstår ändå att gå mera idag.

Gammalt och vackert

Får min efterlängtade dusch ,varmt vatten idag. Ligger i en sovsal med 8 bäddar och bara en kvinna i samma sal som jag. Men det är ok det med.

En by nånstans..inte skrivit upp vilken

Plötsligt kommer en kvinna, L,  fram till mig och säger mitt namn….??? Jag har mött N säger hon och därför visste hon att jag fanns  där nånstans. Hade letat runt på salarna.Trevligt med sällskap . Idag har jag ju inte N här. Hon  erbjuder mig potatis  soppa och jag tar tacksamt emot det. Vi samtalar om de stora och små frågorna i livet under denna kväll. Hon har gått själv  och inte stött på så många svenskar.

 De flesta bybor hälsade hjärtligt, och de måste möta många…

Under vandringen möter man många olika människor. Den första kvällen mötte vi ett gäng hurtiga damer som var från Kanada. De berättade om den första delen av leden som ju startar i Frankrike hur fruktansvärt jobbig den var. Klarar man den finns inga fler hinder sa de. Det är uppför och nästan rakt upp. Längst upp låg härberget.

En annan kvinna, A, svensk som var från Stockholm ,  gick med ensam.Minns ej exakt var vi mötte  henne. Hon hade sagt upp sig från sitt välbetalda jobb och ville sedan vidare till Indien. Hon var redo för att lämna allt gammalt.

 Kvinnan som sökte upp mig , L, berättade att  på det  härberget som  låg längst upp i början  av vandringen, hade någon lämnat en svensk bok. Samtal med Gud. Den läste jag för en del år sedan. En kanaliserad bok av en numera känd författare  Neale Donald Walsch.

 Den boken och andra han skrivit är emottagen från  andra sidan. Han ställer alla de där frågorna som vi undrar över ibland .Han började skriva den när han var helt under isen och förbannade allt. Han inser att svaren han får är alldeles för kloka för att komma ifrån honom själv…. Hon läste den och blev alldeles tagen utav den, lämnade den på ett nytt härberge så någon annan kunde få ta del av den.

Två andra svenska kvinnor ville bara se vad det var att gå så, minns att jag  uppfattade de som lite jobbiga och ytliga. Undrar vad de fick ut utav sin vandring….

Vi pratade med nya människor varje dag…..

Kramen Lisbeth

Pilgrimsvandring del 10

17 sept

Riktigt grått……sänglängtan...

Kommer iväg vid halv åtta tiden.Disigt och grått. Börjar sedan regna och vi kryper in i våra regn poncho. Rödluvan och Snövit,ja ungefär så….

Passerar flera byar…så söta!

Kommer inte ihåg namnet på denna bron heller ,men den är vacker

När vi går där under våra ponchos, går jag i min egen värld. Tänker inte alls, bara går, som i ett meditativt tillstånd. Plockar inte upp några tankar, bara är tom i huvudet, vill inte ha tankar så skönt…Bara gå och gå….Dofter från skogen, mycket olika dofter som jag tar in.

Färgerna var så fina

Vi kommer fram till Melide . Regn fortfarande. Hittar ett stort härberge endast 3 euro , men vi känner inte oss hemma här. Från Sarria har så många människor tillkommit ,väldigt mycket ungdomar och känslan är inte densamma som innan.

Både N och jag har hemlängtan idag.Men vi har ju några dagar kvar.Sitter nu och väntar på att torktumlaren ska bli ledig, kö och man får passa sin

plats.Alla behöver ju torra kläder.

Någonstans på vägen..

 Vi handlade bröd,oliver m.m. att äta i kväll. Hittade inte ens en restaurang vi ville äta på.. Tråkigt idag.

-----------------------------------------------------------

Stämplar  fick man på varje härberge 

Sarria ligger 10 mil innan Santiago de Compostela . Just där är det många som väljer att starta för att få kallas pilgrimFör att få använda passet  måste man gå minst 10 mil. Att så många ungdomar sluter till där beror på att det är en merit att ha gått leden och skriva in det i sitt CV.

Pilgimspasset

När vi gått i ett tag upptäckte jag att jag inte varit alls i huvudet, det var en märklig känsla. Kunde inte säga en enda sak jag gått och tänkt på…för det var helt blankt. Det var så energi givande,efter fika pausen var jag rädd att inte kunna ta mig tillbaka till den känslan men jag föll in i samma rytm meddetsamma igen. Svårt att beskriva känslan att befinna sig där…men om jag skulle säga bortkopplad… kanske. När jag berättade detta för N hade hon upplevt samma sak! 

Lantligt....

Denna dagen var vi dyngsura....svettiga under ponschon och regnet utifrån.....Vi såg så fram emot dagens dusch! När vi kom fram fanns det duschar så klart men så många hade hunnit för oss och varmvattnet var slut....Fy attan vad jag tyckte synd om mig  själv....det blev verkligen iskall dusch....och sedan frös jag så in i norden... 

 

Ser nu att de dagar som jag var"låg" har jag få bilder ...så tydligt det är hur man blir...vill inte ,orkar inte....så jag har lånat  lite bilder från bra dagar.... 

 Ha en fortsatt skön vecka, själv har jag en semester vecka!!

                            Kramen Lisbeth

Pilgrimsvandring del 9

Ibland såg det ut så här…in i trollskogen…

16 sept

Idag går vi länge. Passerar Portomarin som vi bestämt. Letar härberge och börjar misstänka att det är svårt att hitta något ledigt, fortfarande många som går. Får veta att nästa härberge 6 km bort är fullt. Vi går vidare efter det,nog ytterligare 1,5 km till. Det blev säkert 3 mil idag. Men vi hittar till slut ett litet pensionat. För 150kr /natt/pers. Tycks som himmelriket efter denna dag.

Någonstans…bara vackert…

Värdinnan har kontakt med en annan i byn som serverar mat i sitt hus. Vi är 10 boende så då åker ”restaurangägaren” iväg och handlar mat till oss som bor på pensionatet. Det serverar enkel pilgrimsmeny ,helt ok. Här träffar vi ett gäng pratglada tyskar.

Många sådana här gamla fina hus i små ,små byar passerade vi massor utav

Fy mig …men jag minns inte namnet på bron….denna så fina och stora….men den finns i Portomarin

Pensionatet som vi tyckte var så bra …är så dammigt i sovrummet och under sängarna bara damm,…men sängarna är rena,tror jag…

        Dagen idag har varit lång. Ska bli skönt att sova…..

Dessa stenar som också visade vår väg hade en del av dem  sträckan ingraverad som var kvar till Santiago de Compostela

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det var inte mycket skrivit från denna dagen,jag minns att jag var så trött. Och att vi satt en stund på verandan till huset….före sängdax. Det läckte vatten på toaletten och var så kallt……

När man vandrar denna leden finns det saker som”man ska”…men bara om man vill förstås….Att bära en liten sten med hemifrån ,där man lägger ifrån sig det som plågar en, den har jag nämnt.

En annan sak är att när man är framme ,då hör det till att besöka katedralen i Santiago de Compostela och närvara under den katolska mässan. Där kan man bli omnämnd med namn om man vill det .
Vi besökte mässan men brydde inte oss om den extra uppmärksamhet som pilgrimer. Jag har aldrig tidigare besökt en katolsk mässa. Jag kunde inte alls förstå den heller ,jag är heller ingen kyrkobesökare i vanliga fall. Men tyckte det var ändå en härlig upplevelse .

”Elden i mitten” är den stora pjäs som slungades fram och tillbaka…..så otroligt mycket människor var det där inne…

En väldigt stor ,jättestor …pjäs med rökelse svingades från ena sidan i koret till den andra och katedralen fylldes av doften.. Hela katedralen var ”knöfull” med människor, det var söndag så många ortsbor var säkert där i sin vanliga högmässa. Vi kunde inte sitta någonstans… inte ens på golvet.

Denna pyttelilla madonna ,2,5 cm …liten .Bar jag med mig.Den köpte jag i Salt Lake City,och det var en annan resa…

På vägen ska man också bära med en lite madonna att sätta i kyrkan och tacka för hennes beskydd under vandringen. Det hade vi med oss varsin liten…..men glömde sätta den…..så den följde med hem igen.
Innanför porten finns en sten där alla pilgrimer ska lägga sin hand, den lär vara urgröpt av alla handavtryck…den missade vi….

Just sådana snäckskal som kommer från kusten utanför Finistere  ”skulle man ha” på sin ryggväska…guppandes…

På ryggväskan är det viktigt att ha en pilgrimsmussla, eller ja ….snäckan så klart. De finns att köpa längs hela leden . Ortsbor själva säljer gärna med dem….liten extra inkomst. Där ska var ett ritat rött kors på den.




Så närmar vi oss slutet av vandringen och bara ett par dagar kvar. Trevligt att ni alla är med  oss och jag uppskattar era tankar och kommentarer mycket!!

                                                       Kramen Lisbeth

Pilgrimsvandring del 8

15 sept

Alla var vi uppe med tuppen och kossorna...

Precis när vi startat släpps kossorna ut..vi hamnar precis bakom dessa fantastiska dofter…och vilket oväsen det var…

Takläggare…vackert det blir…

Uppför  4,7 km  till O Cebreio…fortsättningen på igår. Kom till en vacker liten by. Lite försäljning till turisterna. Vi hade bestämt oss för att ta bussen här ifrån, för vi hinner ej  fram i tid. . Vi har ju förlorat en fm när vi köpte min väska och jag har sackat efter pga. min häl. 

Men där fanns ingen buss och det var 4 mil till Sarria. Vi började gå och trodde kanske det skulle dyka upp en buss… men mitt i en backe står en taxi…..gudasänd? Den tog oss till Sarria för 50 euro. Det var det värt,min häl behöver vila.

                     Mitt i Sarria odlades det majs... i stan...



Denna naturen ….så vackert och läkande….

Här är vi nog som högst minns jag det som ca 1500 m.ö.h

 



Jag har fått loppor, måste vara det. Trodde först det var myggbett men vi ser ju inga mygg.. Och jag har fått nya bett varje morgon. Måste bli av med det.  När vi kom fram tvättade jag i maskin så mycket som gick,även mitt sidenlakan och ulltröja.  Ber att det är borta, siktar in mig på det. (jodå ,jag lyckades göra mig kvitt odjuret)

Sicken samling färgglada luffare…inte klokt som alla såg ut….och man struntade i det…det var med en skön känsla….

------------------------------------------------------

 Just här inne på detta härberget var det en kvinna som alldeles flippade ur. Hon hade siktat in sig på en säng som hon sett ut. En annan man "tog" den helt ovetande och hon skällde och skällde och skällde ....Mannen bara virrade på huvudet och höll sig lugn. Hon valde bädden ovanpå mig. Lite senare bad hon om ursäkt för sitt beteende till oss ,hurvida hon gjorde det till mannen vet jag inte. 

Mycket känslor vädrades  under denna vandring och det var ju olika för oss alla.

                       Kramen Lisbeth