Pilgrimsvandring del 7

14 sept

Bara att gå.....

Jobbig dag, låg redan från början,kände det redan på morgonen. Vi startade i vanlig ordning men nattsömnen har inte varit så bra. Drag i rummet och det tog tid innan jag kom till ro. Vi lämnade Villa Franca och gick. Flera tog bussen denna morgon.Kanske visste de nåt om dagens vandring?

 

Idag är jag torr och avskalad...

Jag gick mycket i egna tankar,ont i låren,vaderna och blåsa på höger fot. Vi stannade till för frukost i en liten by. Där var en ljuvlig kattunge som lekte med N:s sko och stroppen på byxan. En man i vit rock stegade in för sitt fm-kaffe,vi sa att det var byns slaktare....Han tog kissen med sig och gick ut. Vidare...mina ben har otroligt lång startsträcka . Det gör ont,fungerar bara inte men jag vet att kroppens endorfiner sätter in efter en stund. Och så går vi igen!! Min takt är låg idag,långsam. Vi går genom en fantastisk natur, hittar ett fikonträd med mogna fikon. Så gott!!

Vyerna var så vackra och jag behövde det ….

Ber om hjälp att inte ha det så jobbigt imorgon,min takt är för långsam. Funderar mycket varför jag ska ha skoskav. Jag vill njuta mera utav min vandring och ej ha ont. Tittar mycket i naturen,så vackert. Vi kissade ute...och jag valde bästa platsen....N blir snabbt klar då tre stycken kor kommer vaggande mot henne. Strax därefter börjar en tuff uppförssträcka. Mycket uppför,tungt,tar aldrig slut,tycks det. Stannar inte,så svårt att komma igång igen.

Huuu, så stora  de är….gömde mig….

 

Framme i La Fada,planen var att fortsätt till Cebrerio som vi sett på vägskyltarna ,men "min tyske man" förklarar att det fortsätter uppåt...i 4-5 km till.

Tyske mannen har vi stött på lite överallt. Tycks finnas ofta där vi är.

 

                                                         I tankar..

Vi får duschat ,tvättat och kollat in var vi ska äta. Klockan är 18.00. N har erbjudit mig healing, jag har känt sorg och även varit ledsen innan idag. Vi hittade ett öppet fält bakom härberget och slår oss ner där. Tack N. Jag får upp känslan att jag har känt mig osäker i min kvinnlighet och det är ingen ny känsla,funnits där länge..Vet att jag behöver utveckla den.

N ber mig att imorgon när jag går ,ta mig in i den känslan igen och tillåta mig vara i den,nervärdera mig själv och se vad som händer. Hoppas jag kan peta hål på bubblan.

Så eländig jag kände mig.....

Så eländig jag kände mig.....

Så eländig jag kände mig.....

Efter middagen och vår flaska vin upptäckte jag att mina ben inte var stumma när jag reste mig. Så skönt!
                         
                     ------------------------------------------

Sägen säger att på pilgrimsleden ska man uppleva en kärlekshistoria. Och det hade vi båda två på sitt sätt. Den tyske mannen stötte vi på redan andra dagen,då hade han gått från Leon och var helt slut. Vi ser honom jättemånga gånger och vi hamnade på samma härberge och jag sov brevid honom på något. Han hade sådana omsorger om mig. När jag sedan hade så besvärligt med foten ,hade han med bekymmer för mig. Frågade varenda gång vi sågs, hur går det för dig och var väldigt omtänksam. Sista dagen sprang vi på varandra inne i Santiago de Compostela...vi hör någon som ropar efter oss.Han blev så glad när han såg mig.!Jag var skitig,trött och jätteful....Då frågar han om han får ta ett foto .....det fick han.... Och så dumt att vi inte ens bytte mail....vi kunde ju delat våra upplevelser med varandra senare.Det var en man ,nog flera år yngre än jag...så nog viftade jag lite på svansen....




　

Och jag kan med säga att idag är jag trygg i min kvinnlighet. Den har jag sannerligen funnit. Jag har lärt mig bejaka den och kan njuta utav den. Jag jobbar på mig själv med allt som känns och man petar hål på rädslorna till slut!
                    Kramen Lisbeth

Ingen ordning alls.....men det blir väl....

Allra först vill jag tacka för alla fina kommentarer om min pilgrimsvandring, sååå kul att ni gillar det!!Tack!!! Sådanahär pilar följer man....

T.o.m stryktvätten kom med på ett hörn,hinner ju inte…

Här hemma hos mig….är det oordning..jag målar ,slipar och har tusen saker framme…

Ska bli vitt,förälskad i denna lilla hylla..

Denna röra…bara att gilla läget…

Blir bättre,blir bättre….stå ut,stå ut….

Jag har bytat ut i stort sett…. alla möbler mot ”nygamla”så nog borde jag snart vara på sista….

                                              Min start på denna vecka.....!

                                                         Kramen Lisbeth

Pilgrimsvandring del 6

13 sept

Lång dagstripp, 3,5 mil. Är trött nu i kväll. Vi är i Villa Franca och har bokat in oss på ett härbärge…ja ,knappt värd namnet. Vi orkade ej gå mera. Ont i lår, vader och mina fötter var trötta… Stället är sjabbigt….N kallar det stall…

Nej, här fanns inga avstånd bestämda av räddnings tjänsten....

Ett foto från utsidan  innan vi går vidare morgonen efter....det var ett omtalat härberge och vi ville se hur det var....rörigt.... 

Vi kom nog i väg vid 8-tiden i morse, utan frukost. Fick ej tag i någon frukt i går. Men på vägen växte det vindruvor, så vi tog någon klase. Vi visste vägen var lång idag. Efter en mil var vi i Ponferrada. Innan vi gick sa vi…..det är bara en mil, vi klarar det utan frukost. Ja ,här flyttar vi gränserna!! Vi fick en god frukost,på ett fint ställe.

Ja ...någon hade satt skorna...

Ut ur Ponferrada och nya uppförsbackar, nu är vi i vindistrikten. Här finns både eftersatta och välskötta odlingar. Bedårande små byar som vi passerar. Väldigt pittoreskt.

Var så mysigt att se...vi testade  också vin från just distrikten vi gått igenom.

Mina tankar rör mycket min dröm i natt. Efter gårdagens vandring, undrade jag om jag skulle kunna gå idag alls.. Blåsor… Och jag bad om hjälp. Drömmen i natt!

Dröm: Ligger på golvet med huvudet riktat mot ett hörn. En barndomskamrat, ligger ovanpå mig.  Hon ligger på rygg. I rummet befinner sig en annan kvinna med (förstår nu när jag läser denna dröm, att den andra kvinna är jag själv som iakttar min egen situation)

En isbjörn backar försiktigt sin kropp mot oss och sätter sig på min kamrat. Den tar sin ram med utsträckta klor mot mig och smeker mig försiktigt över kinden. Vaknar av känslan och är mycket rädd. På morgonen förstår jag drömmen. Rädslan för smärta isolerar mig från min kropp. Viktigt att bara vara följsam och känna in i min kropp. Ex. nerförsbacke, uppförsbacke, låta kroppen vara så nära naturen, bli ett med den. Inte låta smärta i benen, fötter styra mig. Detta har fungerat så bra idag. Mycket tacksam över denna insikt. Har hjälp mig kolosallt. Ska sova gott i natt.

Torget i Villa Franca.mycket gemytligt. Minns att jag sa till N där...ska jag resa mig för att gå på toa?.....Benen gjorde så ont i "starten" att det var ett viktigt beslut att ta.....hahha...nu kan jag skratta...

-----------------------------------------------------------

I stort sett varje kväll delade vi en flaska vin till maten. Det var inte alls som att dricka ett glas vin hemma, här blir jag snurrig efter ett glas och dricker sällan mer än ett.

Det var som kroppen behövde detta och vi reagerade likadant båda två Ingen av oss kände det minsta av vinet….Minns ….en dag fick jag gömma mig i ett buskage…och upptäcker att  det jag gödslat med var absolut rödvinsfärgat……hmmm….

-----------------------------------------------------------

 Nu ska jag först måla  mitt skåp  för tredje gången och sedan blir det ut i solen,,,Ha en riktigt skön söndag! 

                          Kramen Lisbeth

Pilgrimsvandring del 5

12 sept

Hittills har vi gått 9 mil. Idag anlände vi till Molinasace, en mindre stad?? Vandringen idag har varit vacker genom bergen, mycket gröna berg, svindlande vägar. Vi startade halv 8 i morse, ljuset var på väg då. Och det blir genast uppför men inte hisnande brant utan det stegrade sig långa sträckor. Det var svalt och skönt. Vi klarade oss på frukten några timmar, sedan blev det frukost i en riktigt gammal by. En liten by med få hus, Acebo. Vi åt tonfisk, ägg och tomat macka och en latte. Där bytte jag plåster på min häl. Fortsätter både lite ner och mera upp….. Vet inte hur långt vi går. Mycket nerför som frestar på benen. N testar sitt sätt att gå, det blir en sviktande, steppande gång, nästan likt skuttande getter. Enkel teknik som fungerar väldigt bra. Frestar inte alls på samma sätt på benen.

Går och funderar över hur kroppen gör sitt arbete. Ber om att min kropp ska anpassa sig i alla situationer, men förstår omgående att mitt sinne måste vara lätt, glädjande och kärleksfullt för att kroppen ska vara i samma stämning. Känner i mitt hjärta och hittar en glädjekänsla där. Tackar för att jag får vara här och lära mig. Tack.

N beundrar en av alla vackra utsikter.

Vi anländer till Molinasace, tanken var Ponferrada men mina fötter behöver vila. Och N väljer med att stanna. Vår rutin när vi kommer fram är densamma. Duschen, den efterlängtade svalkan, så skönt att bli ren. Tvätta kläder och efter det går vi ut och äter något lite. Middagen sparar vi till kvällen. Idag valde vi en bar och försökte beställa en omelett, men nej, kyparen förstod inte….Då beställde vi potatiskaka, potatisen var slut….Efter att kyparen försökt få oss att beställa både det ena och det andra tog vi en sallad med bröd. Det räckte för oss. När jag bad om notan, kom han in med vars 3 stycken stekta sardiner och vi tyckte inte vi hade beställt dessa. Så, nej tack! Att det ska vara så svårt att beställa lite mat. Helst ville de man skulle beställa tre rätter på en gång. Förstår genom N att det är brukligt.

Jag har fått flera stora insektsbett. Kliar en del men inte så farligt.

Ett enormt brummande startade plötsligt...en hel karavan av gamla traktorer ,det var nån veteranträff,minns jag det som....

Får se hur dagen blir imorgon med tanke på min blåsa. Att jag nu drar på mig skoskav känns som att jag ska inse hur klok kroppen är. Att hela tiden lyssna till min kropp. Alla signaler lika viktiga. Skönt att N är den jag vandrar med, hon har så mycket visdom. Att inte ens föreställa sig bekymmer håller dem utanför min space. Bara se vad jag önskar och glädjas.

Ja här var bara att vänta in de ulliga..

Idag stötte vi på en stor fårflock. Det klingade i deras klockor långt innan vi såg dem, några getter skuttade med runt i flocken.//

Jag packade min väska väl….för skoskav.. ”planerade ju in det”… Det kom en blåsa redan andra dagen. Jag kunde ju skapat något vettigare… Längs hela leden finns mycket välutrustade små Farmacia. I minsta by finns de…De hade .bla. en rosa filt som var självklistrande. Kunde täcka hela hälen med den. Den var det perfekta skyddet. Jag köpte många under färden,, lade ut många hundralappar. Konstigt nog så var det ”bara” en blåsa men en jätte stor sådan. Så där 5x7 cm….heltäckande blåsa på hälen…Den sprack, fyllde på sig, sprack fyllde på sig i 10 dagar! Min sko blev ju rejält blöt varenda gång. På med ny filt och gå vidare. På samma gång blev blåsan en buffert och stötdämpare eftersom den fylldes på så snabbt igen. Märkligt att det inte blev sår inunder. Då kan jag säga att jag aldrig hade kunnat gå vidare. Bilden visar den hemska saken, som min fot såg ut. Filade inga hälar heller på hela tiden. Jag resonerade att det var bättre att låta huden vara tjock och skydda istället. Det var ungefär hovar när jag kom hem.

Hade jag inte haft den på foto,hade jag knappt trott på mig själv att jag gick nästan 30 mil med denna....

Kramen Lisbeth

Pilgrimsvandring del 4

11 sept


Ny dag,uppe med de andra morgonpigga 6:04. Drog iväg efter en frukost bestående av frukt . Mörkt men ljusnar ganska fort. Idag skulle vi till Rabanal, 2,2 mil. det kändes härligt att komma iväg. lite kallt men väldigt skönt.Vi gick mot höjderna ,sakta uppförsbacke och mera uppför. Det lutar stora delar av vandringen.
Är så tacksam över tipset från N:s yoga . Att andas med näsan om man börjar bli trött,att öppna munnen ger signal  till kroppen om att ge upp. Så i alla backar och nästan hela tiden gör jag så. Otroligt effektivt. Kroppen lyder,blir klart starkare utav det.Blev ej trött bara  varm och då bad jag om vind,vilket jag fick omgående. Kändes otroligt!

Sakta uppför...

 

Vi anlände efter 5.5 tim till Rabanal,på vägen dit hade vi ätit bröd ,ost och en god latte. En liten hund placerade sig hos oss och knaprade bröd..





Det var inte så många lösa hundar vi mötte. För många år sedan fanns det betydligt flera skräck injagande hundar. Men spanska myndigheterna fick ordning på det ,så pilgrimsvägen är skyddad.

Och vidare..i en annan by köpte vi vatten och smorde fötterna. Framme i Rabanal hade vi planerat stanna men ingen av oss kände för det så vi gick vidare. Hade ingen koll på var nästa by låg men vi fortsatte. Vi såg att det blev uppför och uppför men vi fortsatte,pausade lte då och då. Mitt i en sluttning hängde en liten gunga,skymd av växtligheten.Här stannade vi  och åt lite valnötter. Gick förbi ett vattenhål där jag svalkade ansiktet,vattnet var inte drickbart.

Syns vi gått uppför...

Upp genom snår men även öppna vyer. Mycket vackert. Vi hade ingen koll på hur långt det var kvar. Bestämde att gå en stund till och ev vila en halvtimma. Jag vill fortsätta för det är lättare att vara igång kände jag just då.

Founcebadon. En pytteliten by! Med flera raserade hus. Härbärge finns och vi har en bädd i en sovsal för 20 personer. Där är fullt i vår sal och en toalett...Hur kommer morgonen att bli??



Härberget

Ja, denna bilden har flera av er sett tidigare och det var härifrån den kom....som sagt kängorna var portade på sovsalen....





Vi har nyss ätit en god middag med couscous och grönsaker. Gott! En fantastisk god youghurt från trakten som vi ringlade honung över. Bara så njutbart.Tidigare när vi anlände var vi och besökte en  liten bar och restaurang. Alldeles underbar,golvet lutade,halmtak och olika stolar och bord ,lite medeltid över det. Spelade irländsk musik där.. Vi åt soppa,gjord på kalebass. Så god,hade ingen aning om att man kunde äta det.. Vi lyxade till det och köpte in oss på en maskin tvätt idag. Inte på alla ställe det är möjligt.

Den lilla "medeltida" restaurangen med den goda kalebass soppan.

                                             Jo ,nåt av husen såg bebott ut......

Dagen har varit väldigt bra och kroppen känns så bra. Idag har vi gått med lätthet. Skön Dag!

----------------------------------------------------------

Vi bar med oss Tahitian noni juice i lättare reseförpackningar så vi kunde dricka utav den flera gånger om dagen. Denna har vi båda tagit i flera år och ger oss både näring och energi. Den skulle jag inte vilja vara utan. Visst var det tungt men väskan blev ju lättare hela tiden. Juicen känns för mig oumbärlig. Jag drack ca 90 ml /dag 

Ett  besvär som jag drogs med sedan dag två....tar jag upp i nästa inlägg....idag när jag ser bilden. tycker jag det är omöjligt.....

Som blogger har kluddat ...texten lever sitt eget liv och inte kan man förstora och sätta färg på texten som man vill,så inlägget är lite hopkoko...gav upp...

              Kramen Lisbeth





Pilgrimsvandring del 3

10 sept 2009

Tredje dagens vandring, har också gått bra. Vi är i Astorga, en fin gammal stad med stora byggnader, och en stor katedral. Vi sitter just nu på ett stort torg med uteserveringar runt om. Och efter lite möda lyckades vi med N:s italienska få ihop varsin latte med goda kakor. Plattorna utanför fiket är härligt solvarma efter dagens värme, mycket behagligt. Alla dessa människor som går Caminon,. Vi är många som trampar på, på den röda jorden. Idag har vi gått förbi lantbruk, såg innestängda kalvar i otroligt små burar där de inte kunde se ut….de råmade hela tiden…det kändes inte bra alls….vet inte varför de stod så….

Här satt vi i timmar och såg människor komma och gå,barnen leka och en syn vi nog aldrig glömmer ...I en rasande hastighet kommer det en elektrisk rullstol, farande ganska rakt mot vårt håll och framför sig kör denna person en man liggande på brits! Ett jätteekipage som vi blev stumma av att se...och efteråt sa vi ..hände eller gjorde det inte....??? Vi kunde inte annat än skratta åt den dråpliga synen.....



Här ligger en plastpåse men kan inte säga att det var nedskräpat alls kring leden utan precis tvärtom.

Vi passerar hela tiden platser där vandrare lämnat sina spår, små stenhögar, små hjärtan byggda av sten eller annat. På ett ställe idag fanns en pilgrimsdocka i naturlig storlek. Tycktes vara en religiös plats, där många lämnat meddelande på papperlappar under stenar. Också stenar med skrift för att hedra sina bortgångna. Vi har gått på dammiga steniga vägar, längs fält som skördats. Flera åkrar låg i träda och det var bara sten, sten och sten. Fick veta att det avsikten att inte odla på dessa för att hålla det öppet

Ett yngre spanskt par serverade pilgrimer med vatten ,lemonad kaka, frukt efter en dryg uppförsbacke ,mitt ute i ingenstans….Alldeles exakt rätt tajming. En liten donation som tack!

Läskande och behövt!

Funderade över gårdagens vandring där min mage strulade. Känner en sådan tacksam känsla att vi gick genom majsfält, idag hade det varit så mycket svårare.

Vi stannade vid ett fik runt lunch tid. Skönt! Där passerade flera för oss nu bekanta ansikten, trevligt! Bueno Camino säger man, när man möts. En dansk kvinna. L-L från Helsingör går för andra året på rad. I fjol våras hade hon regn hela tiden, men för henne var det ok. Hon tycker värmen är jobbig. I fjol stötte hon på ett alberge (härberge) som Paulo Coelho står för. Efter han gått leden 1986 ville han stå till tjänst så här. Tyvärr för oss, för det ligger inte här vi går. L-L ska komma tillbaka nästa år och jobba som volontär två veckor

De gula pilarna är lätta att följa just nu och vi har ju mycket sällskap om vi inte skulle hitta..

Alldeles innan Astorga finns ett sten monument, Cruez de Ferro där pilgrimer lagt stenar. Ett 10 meter högt kors som det växt upp en hög av stenar kring. Där lade även vi stenar, stenar som vi haft med hemifrån. Och här är tanken att lägga från sig bördor som tynger en. Min önskan är att se mera kärleksfullt på en person som jag uppfattar strular till det.

 

Väl framme på vårt härberge växte ett jättefikonträd på den lilla mini bakgården....färska fikon...hmmm! ----------------------------------------------------------------------------- Paulo Coelho , som skrivit boken Pilgrimsvandringen läste jag med för många år sedan. Där beskriver han så tydligt sina rädslor som kommer upp i ytan. Den påverkade mig, men inte alls lika mycket som Shirley Mc Laines bok, den bara älskar jag ,där hon delar sina mäktiga upplevelser. Agneta Sjölin gick leden i ett rasande tempo. Hon hade ett planerat avbrott, åkte hem och kom tillbaka och gick resten. Hon ville gå långa sträckor själv. Jag minns boken som hon nästan var jagad genom leden. Vi väljer ju själv hur vi vill uppleva det. Kanske hade hon inte tiden till sitt förfogande. Om jag nån gång skulle få ide´n att gå igen….ska jag ha gott om tid minst 6 veckor och då gå hela… Mot slutet av våra vandringsdagar minns jag nu att N pratade med en man som gått ensam. Hans hustru skulle möta upp honom i Santiago de Compostela ,ledens slut. Mannen var från Holland. Han hade gått hela leden och någonstans i början passerade han stora öppna fält där han väljer att stanna och ta in en känsla. Han uppfattar ett krig och ett stort slagfält just där han stannat och ser det framför sig. Han fick senare bekräftat att det varit just så. Om jag minns rätt nu så hade han aldrig haft liknande upplevelse tidigare. Men exakt var det var minns jag inte. Kramen Lisbeth



Väl framme på vårt härberge växte ett jättefikonträd på den lilla mini bakgården....färska fikon...hmmm!

-----------------------------------------------------------------------------

Paulo Coelho , som skrivit boken Pilgrimsvandringen läste jag med för många år sedan. Där beskriver han så tydligt sina rädslor som kommer upp i ytan. Den påverkade mig, men inte alls lika mycket som Shirley Mc Laines bok, den bara älskar jag ,där hon delar sina mäktiga upplevelser. Agneta Sjölin gick leden i ett rasande tempo. Hon hade ett planerat avbrott, åkte hem och kom tillbaka och gick resten. Hon ville gå långa sträckor själv. Jag minns boken som hon nästan var jagad genom leden. Vi väljer ju själv hur vi vill uppleva det. Kanske hade hon inte tiden till sitt förfogande.

Om jag nån gång skulle få ide´n att gå igen….ska jag ha gott om tid minst 6 veckor och då gå hela…

Mot slutet av våra vandringsdagar minns jag nu att N pratade med en man som gått ensam. Hans hustru skulle möta upp honom i Santiago de Compostela ,ledens slut. Mannen var från Holland. Han hade gått hela leden och någonstans i början passerade han stora öppna fält där han väljer att stanna och ta in en känsla. Han uppfattar ett krig och ett stort slagfält just där han stannat och ser det framför sig. Han fick senare bekräftat att det varit just så. Om jag minns rätt nu så hade han aldrig haft liknande upplevelse tidigare. Men exakt var det var minns jag inte.

Kramen Lisbeth

Väl framme på vårt härberge växte ett jättefikonträd på den lilla mini bakgården....färska fikon...hmmm!

-----------------------------------------------------------------------------

Paulo Coelho , som skrivit boken Pilgrimsvandringen läste jag med för många år sedan. Där beskriver han så tydligt sina rädslor som kommer upp i ytan. Den påverkade mig, men inte alls lika mycket som Shirley Mc Laines bok, den bara älskar jag ,där hon delar sina mäktiga upplevelser. Agneta Sjölin gick leden i ett rasande tempo. Hon hade ett planerat avbrott, åkte hem och kom tillbaka och gick resten. Hon ville gå långa sträckor själv. Jag minns boken som hon nästan var jagad genom leden. Vi väljer ju själv hur vi vill uppleva det. Kanske hade hon inte tiden till sitt förfogande.

Om jag nån gång skulle få ide´n att gå igen….ska jag ha gott om tid minst 6 veckor och då gå hela…

Mot slutet av våra vandringsdagar minns jag nu att N pratade med en man som gått ensam. Hans hustru skulle möta upp honom i Santiago de Compostela ,ledens slut. Mannen var från Holland. Han hade gått hela leden och någonstans i början passerade han stora öppna fält där han väljer att stanna och ta in en känsla. Han uppfattar ett krig och ett stort slagfält just där han stannat och ser det framför sig. Han fick senare bekräftat att det varit just så. Om jag minns rätt nu så hade han aldrig haft liknande upplevelse tidigare. Men exakt var det var minns jag inte.

Kramen Lisbeth