Karma W nr 3

                                                        Stockholm,bild från nätet

Vi jobbar vidare med vår juice och ser fram emot nästa utbildning, allt rullar på. Får distans till det som var och tänker inte så mycket på det. Lämnar det.

2008 i januari är det ett mindre konvent i Stockholm. Där ska vi ju förstås dit. Det rör sig om en dag i Stockholm. En info och utbildningsdag.  Kul! Åker iväg ett litet gäng från Skåne, och ser fram emot en trevlig helg. Vi samlas i en foajé` och samtalar en stund innan vi ska sätta oss. Jag säger år mitt sällskap att jag går in och ser efter platser till oss och går i förväg in. Första människa jag stöter på: Är W. Byter några ord med honom. Här händer inget mer, han åker iväg snabbt efter sitt framförande. Bara konstaterar att det var trevligt att se honom igen och undrar igen över mötet. Där fanns ju så otroligt många fler att möta men jag mötte just han....

                                                           Eiffel tornet bild från nätet

Den 10 april 2008 åker vi till års -konventet som detta år hålls i Paris. Återigen några stycken som åker och vi ser fram emot att åka dit..  Vi ska bara njuta  och ta del av senaste forskningen. Har hyrt en liten lägenhet i närheten och vi tar oss  dit  via buss.
 Första kvällen står jag vid grindarna i en stor folksamling och vi väntar tillsammans på att bli insläppta. Jag bara njuter. Jag sveper blicken över människorna och plötsligt ser jag W, som ser mig och ger mig en nick som hälsning. När jag frågar de andra i mitt sällskap har de inte lagt märke till honom i den stora folkmassan. Bara jag.

                                        Triumf bågen, Champs-Élysées   (bild från nätet)

 Dagarna är trevliga och vi hinner med en tur i Paris city med. Första gången för mig.  N som kan Paris väl guidar oss en dag igenom och vi hinner en hel del. Vid hemresan ska vi via tåg ta oss till flygplatsen, vi går och pratar och jag med blicken i marken. A  i sällskapet säger.

-Där är ju han!. Jag tittar upp och går i stort sett rakt på honom. W.

Ja, jag kunde bara skratta och tycker att detta är ju för kul. Vad är detta?

Vi ställer oss där vår tågvagn ska stanna och W kommer rusande rakt genom vår grupp då han upptäckt att han stod på fel ställe. När tåget bär i väg med oss upptäcker jag att jag satt min kasse med presenterna till familjen på perrongen. Adjöss med den. Kunde inte låta bli att tänka om W fick den med sig…

Senare i april väljer jag av olika orsaker att gå och få vägledning utav en välkänd kvinna i Malmö, Brigitte. . Då passade jag på att fråga om den mannen som jag nu stött på, på så många ställen och så många tillfällen. Jag hade nu förundrats över dessa möten åtskilliga gånger. Men avslöjar inget för henne Först säger Brigitte  att jag värjer mig. Och är avvaktande mot män, vilket jag kan känna igen. Hon såg W med en gång . Mycket märklig man, har stor kraft, stor intelligens. Lever ett konstigt liv, så skulle jag aldrig kunna leva, säger hon.

Hon ser ett tidigare liv vi haft tillsammans. Troligen i Spanien eller Frankrike. Där var W en mycket högt uppsatt militär med stor framgång. Jag, som hustru visste egentligen inte så mycket om vad han jobbade med. Vi hade hög social rang i samhället. Vårt äktenskap var olyckligt. Två barn hade vi varav det ena, en pojke fötts fysiskt handikappat. W bestämde då att han skulle dö. I vår bekantskapskrets fanns en äldre man som var kvinnotjusare och ständigt otrogen. Denne man hjälpte mig mycket att skydda min familj.

När jag sitter hos Brigitte vet hon inget om att W berättat för mig om att han i detta livet hade två barn, födda handikappade, som nu är döda. Jag blir alldeles tagen utav detta.

Förstår att det här måste handla om ett karma för oss båda. Kan då förstå W mer än mitt ,tycker jag då. På den tiden, att inte acceptera ett handikappat barn, se det som en skam och vilja döda det, sitt eget barn. Var kom jag in i bilden? Vad är min uppgift?

W vet idag om sin kraft. han får vad han vill ha, säger Brigitte. Han är lite ”häxa” Han kan sätta sig ner och fokusera på mig, vilket enligt henne, han också gör. Jag har ju genom dessa år fått otaliga påminnelser om W, på diverse sätt.

Då säger hon, hans kraft är så stor att han kan få en människa att vända på huvudet i en folksamling bara för han vill!    Paris!!!! Var ju exakt vad som hände!!

                                                                  (bild från nätet)

Hon säger med att jag blir påverkad utav dessa energier men att jag har nyckeln i detta livet. Om han kommer till Stockholm… hur visste hon han brukade vara där?   Han vill ha en station hos dig, men råder dig att inte göra det. Du kan aldrig leva det livet han har. Jag har aldrig känt starkare känslor för denne mannen. Aldrig varit kär i honom. Däremot smickrad över uppmärksamheten . Brigitte rådde mig att skicka ljus och kärlek till honom. Det gör jag.

                                                         Niagarafallen (bild från nätet)

Jag berättar drömmen om äggvitan för Brigitte. Direkt säger hon: Äggvita är bindemedel. Han vill klistra fast dig vilket han till viss del också gjort.

Jag fick mycket att tänka på efter detta besök och undrade åter igen hur ska sluta. Kunde ju bara följa med i flödet, vad annat skulle jag göra. Pratade mycket med N och tack för hon finns. Vem skulle tro mig?

   Ja vi är en bit på väg nu......och det blir märkligare så småningom....

                                                      Kramen Lisbeth

Karma W nr 2

                                                                     bild från nätet

På plats...

Detta konvent innebär att vi fick se och lära mycket om företaget.  Det fanns deltagare från 42 länder och vi var ca 350 personer där. Vi bodde fint. Ett fantastiskt hotell.  Redan när jag klev in i foajén som var så vacker, blev jag berörd till tårar.  
Dagarna var fyllda av aktiviteter och information.. En dag innan lunch fick vi veta att vi skulle bli delaktiga i hjälparbetet, som är stort i företaget. Jag vet inte varför jag reagerade så starkt på det. Uppe på hotellrummet trillade tårarna på mig och det kändes stort.

                                                                                       bild från nätet

Efter lunchen samlades vi i en jättesal där det var förberett för arbetet. Vi skulle packa skolmaterial i kassar, packas i lådor och upp på lastbil. N och jag placerade oss vid ett packbord. Vid min sida kommer en man upp och presenterar sig,

Jag visste inte alls vem han var, men han frågade om han fick stå bredvid mig och jobba.  Det var min första bekantskap med  W. Vi jobbade starkt flera timmar och jag minns att han var imponerad, när jag bet av tejpen då saxen försvunnit, för att hålla flödet uppe i packlinjen.

Fick efteråt veta att detta var  en chef för en av världsdelarna i företaget.  

                                                                                        bild från nätet

 Dagen därpå bussades vi till laboratoriet och huvudkontoret. En sightseeing tur.

 På huvudkontoret delades vi in i grupper.  N och jag kom i den sista gruppen.  Eftermiddagen avslutades med en BBQ-fest i en vacker trädgård. När vi satt och åt kom W till vårt bord. Trevligt återseende. Han blev sittande hos oss, berättade om sig själv, sitt jobb och sin familj . Jag uppfattar det som han pratar med mig, vänder sig till mig. Han blev så privat. Jag berättade lite om mig och mina barn med.. Han och hans fru hade tre barn, men haft fem. Två stycken var födda handikappade och numera avlidit. En rörande berättelse, jag undrade varför han berättade den… i hans position, varför gjorde han så? Det fanns en butik som vi gärna ville handla lite produkter i och han tog reda på så att vi skulle hinna detta innan återfärden. Det var ok, vi skulle hinna med bussen tillbaka

                                                                                   bild från nätet

Efter vår lilla shopping fanns W åter på plats och öppnade dörren för oss, samt erbjöd oss att få en sightseeing tur i ”hans” Salt Lake City, där han var uppväxt. Vi tackade förvånade ja, ett par till från Irland åkte med i hans bil.. Han körde en tur med oss i sin hemstad.

                                                                        bild från nätet

Under dessa dagar på konventet, tycktes W finnas där jag fanns vid så många tillfällen att jag inte kunde undgå att undra. Drog ut stolar, öppnade dörrar. Satte sig i närheten. Vid en frukost, hade han satt sig ”rygg i rygg” på mig men jag hade inte sett att det var just han som var där. När jag reste mig, reste han sig och ville tacka för dagen innan. Han var hela tiden uppmärksam och så artig.

 När vi ska sova den kvällen säger N.

-Det känns som W är intresserad utav dig. Tanken hade slagit mig men jag hade inte vågat yppa den.

                                                                             bild från nätet

Den sista natten drömde jag en underlig dröm. Jag satt någonstans och bakifrån kommer W med en skål som klämts mellan hans arm och kropp. I denna fanns vispad äggvita. Han hänger en haklapp på mig. Doppar sitt finger i äggvitan och stoppar  den i min mun. Vi skrattade friskt åt min dröm på morgonen men den var svår att tolka. Befruktning, gissade vi… ägg?

Nä, vad är detta? Och vi skrattade.

-Möter jag han nu innan vi ska hem, så dör jag minns jag att jag sa……

                                                                                 bild från nätet
                                                            
                                                                                                                Jag var smått förvirrad....
                                                                                                     Kramen Lisbeth

                                                                     

Karma W nr: 1

Bild från nätet

Första gången jag kom i kontakt med företaget jag är involverad i var 2005. Hade hört om juicen  lite i periferin någon gång innan dess, men vad skulle jag med den, jag var ju frisk. Det var min inställning då, nu förstår jag mera. Har mer än en gång förundrats över hur universum lägger sitt pussel. Detta jag nu skriver handlar inte i egentlig mening om juicen, men den spelar en central roll i alla fall.

Bild från nätet

En väninna till mig lade en dag en broschyr på mitt köksbord om juicen. Titta här vad jag har börjat dricka, sa P .Jag tror jag lyssnade lite halvhjärtat och lade broschyren ifrån mig.

Inte mer med det, just då. Någon vecka senare var jag hos tandläkaren, för årlig kontroll. Då hade jag haft besvär en tid men en fistelgång i gommen som tömde sig men för tillfället var det lugnt. Tandläkaren hittade ju den och påtalade att den måste tas om hand. Efter en diskussion om vad som behövde göras blev jag , kanjag  säga ovän med tandläkaren. Våra åsikter gick starkt isär. Hennes kostade 11,000 kr. Och jag ville avvakta då jag tror på kroppens egen självläkning. Hemma igen kom jag att tänka på juicen. Det blir många flaskor juice för 11 000  , kände jag. 

Därför bestämde jag mig för att testa.

Bild från nätet

En informationskväll om juicen fanns i Bedddingestrand. Hemma hos N. En kvinna som jag idag är så tacksam över att hon finns i mitt liv.  En bästa väninna.

Denna kväll skrev vi in oss i företaget och jag började dricka, juice. Efter 14 dagar märkte jag tydlig förändring i min mun och min nya tandläkare kunde konstatera detta. Efter detta har jag aldrig mera besvärats av problemet.

Jag var fast. Men hade ingen tanke på att jobba i företaget. Nej, jag ska bara dricka den själv. . N bad mig tänka igenom om jag inte skulle vara med att sprida den och visst är det svårt att hålla tyst om det som känns bra?

                                                                    Bild från nätet

Jag blev egen produktkonsult efter ca 6 mån. Och mitt inträde i företaget innebar en större upplevelse som tog sin början här. Är så tacksam att jag har förstått hur universum visar mig och hjälper mig. Om jag inte hade haft mitt sett att se, hade jag missat denna fantastiska historia.

Jag lärde mig mera och det innebar även utbildningar från företaget, jag gillade detta mycket. N som varit i företaget längre än jag hade kvalificerat sig för en resa,  i Salt Lake City, Utah. Detta var 2007. Här fick hon bjuda med någon som hon själv valt. Hon gav oss en utmaning. Efter ett system som hon utarbetat, fick vi kvalificera oss till resan.

                                                                      Bild från nätet

Jag som såg mig som ny i detta, kände visst för att resa men såg mig inte som en kandidat egentligen. Det närmade sig och vi visste inget om vem som skulle vinna.

 Jag hade en liten bok där jag skrev upp mina önskningar, en önskebok. I den skrev jag en dag:

-Det blir jag som får följa med till USA.

 En mycket stark känsla spred sig i kroppen och jag skuttade ut i köket och bara visste! Min känsla var övertygande och jag dansade runt, runt, lycklig.

Men jag hade ingen som helst aning om vem som N hade i sikte.

Dagen därpå skulle jag köra till Malmö och hämta navkapslar till min bil som jag köpt på blocket Just då befann hon sig i en koloni som skulle tömmas efter hennes svärföräldrar.

Jag ringde henne och frågade om jag fick komma med bullar och ta en fika. Så det blev bestämt.

Vid detta tillfälle avslöjade hon att jag skulle få följa med! Jag visste det och blev så himla glad!

Bild från nätet

                 Några månader senare bar det iväg....

                         Ja här tar historien sin början och kanske vill ni veta mera...

                                                                Kramen Lisbeth

Karma W, intro

                                                                              Bild från nätet

Har ni tänkt på vad man kan fläta ihop händelser som sedan berättar  så mycket ?Saker faller på plats. Läste nånstans att ; Livet ska  levas framlänges men förstås baklänges…Ja det känns ju rätt logiskt..

I mitt liv finns en del historier och det lär ju bli flera.

Jag har en nedtecknad  händelse som sträcker sig över ett par år och jag har funderat på om jag ska dela med mig utav denna. Den är ganska otrolig och jag vill nog ha sagt att den är kanske inte så lätt att hänga med i men jag ska gör mitt bästa.

Jag behöver skydda vissa personer och  platser därför byter jag ut dessa. Detta utan att historien  påverkas i sin händelse.

Den är en lång berättelse och jag ska försöka att hålla er vid liv….kan säga att den knyts ihop trots allt…

 Bild från nätet

Mitt sätt att se på livet är inte allas sätt och det har jag all förståelse för, jag har själv vävts in i mitt liv så här med åren. Jag är evigt tacksam att jag kan se livet just så här och det gör mitt liv till just vad det är. Lär mig av erfarenheter och väljer att se kärleksfullt. 

Så klart kastar jag iväg  en tanke ibland som gör ett svart avtryck i universum men jag hittar tillbaka och försöker förstå mig själv och göra om göra rätt. Jag vill inte universum ska ha bry med mina felsteg…de är mitt ansvar.

 Bild från nätet

Denna berättelse börjar 2005 ,men tar sin riktiga början 2007. För att ge er en liten vink, vill jag säga att det handlar om nutid och dåtid.

 Att livet visar sig för mig på ett underligt sätt och att vi behöver frigöra oss från saker som hänt oss även i tidigare liv och hur de påverkar oss i detta livet utan att vi förstår det. Så tack ..livet!

                                                    Vill ni följa med på resan?

                                                         Kramen Lisbeth

Soffhelg....maybe...

                                                                  Ledig helg….

                                         Inget planerat och inga måste….skönt.

Tar väl en tur på stan om jag känner för det..blir vädret  fint blir det en  promenad, ett indoor walking pass på söndag…..

Vill jag kan jag städa, det händer ju att det rycket vaknar, men  då får jag vara snabb om jag ska hinna ….

Eller varför inte soffan och en bra bok….Bara vara …..

                                    Blir nog en skön helg....och det önskar jag er med! 

                                                                   Kramen Lisbeth

Ullared med en vimsa som jag....

Ullared…

Ja, visst hör det till allmänbildningen att besöka Ge-Kås!!!

I måndags var jag där och där har jag varit många gånger. Jag var där med mina döttrar,de är nu 28 och 30 år unga!

                                                   För ett drygt år sedan....lika fina idag!!

När de var små åkte jag upp två gånger om året och köpte vad som behövdes för kommande säsong. Jag älskade det verkligen att komma dit. Idag är det en kul utflykt. Jag behöver egentligen inget alls därifrån men konstigt nog är där alltid nåt jag inte visste jag behövde.

Extra kul tyckte jag att åka upp med dem, det är inte så ofta vi kommer loss och kan umgås bara vi tre. …..Sonen var ju med inne på att följa med ett tag ,men hoppade av.

Och visst är det mor som är vimsigast som vanligt vill jag nästan säga….En fm-fika tänkte vi oss och när jag passerade toan på väg till restaurangen , tänkte jag att det är bäst att passa på…jag var supersnabb  och smet raskt in på toan….När jag kom ut tittade döttrarna på mig….

-Hmm….såg inte du att där var kö in ????  

-Eeeh.nä…eller jo det stod nog någon där ja…???

Du gick rakt förbi kön mitt framför näsan på dem….

Skit ,jag såg nog nåt men ingen reaktion  från min sida…nä rakt fram in på toa, totalt  hänsynslöst förbi de små barnen…

Döttrarna sa…du skulle sett deras miner…och inte ett ljud sa de….

E man klok eller??

                                                         Jag kanske t.o.m var på herrtoan....vet inte...

Väl hemma packar jag upp alla fynden..pratar under tiden med sonen om dagen!  En tom Ullareds kasse viker jag så snyggt  och den blir en fin liten fyrkant. Jag drar ut bestickslådan!!  och lägger den så snyggt ovanpå knivar ,gafflar,etc. Vet att jag slätar ut den så den inte ska skrynkla till då jag stänger lådan igen.

                                                              Ja ni vet ..just en sån här...

Jahaja…Nån timme senare ska jag lägga ren disk i bestickslådan och ser så tjusigt jag lagt den gula fina Ullaredskassen…blev först stum….Eeh….ja,jag vet att jag lagt den där, just det. Nu kom jag ihåg det…men i hela fridens namn...är jag som jag ska va ?  Och inte reagerade  jag när jag gjorde det….men mindes  det ändå....

 Idag pratade  jag om för en väninna att jag haft så ont i nacken en längre tid och nu varit hos en naprapat.. Han gick igenom både rygg och nacke med gott resultat. Vi pratar en stund om detta så bra det är att få hjälp  och så snabbt det lättar när kotorna kommer på plats. Hon säger med att hon läst ganska nyligen att om inte ryggraden ”sitter där den ska” kan man inte tänka som man ska och bli påverkad i sin  tankeverksamhet….Precis vad jag behövde höra …

                         I allafall så tycker jag om lampan jag fyndade...under 250kr...

..och sjalen som blev enorm när jag vecklade ut den..trodde jag köpte en mindre scarves.....

                                         Livet är fullt av upplevelser... Kramen på er!

Äntligen klara!!

                                  Så här fin är infarten till vår stad....på sommaren..palmer!! (bild ffrån nätet)

Nu är vi klara!!

Vår fina akutmottagning är invigd! Vi passade på att visa upp en sida till av vår  verksamhet, vår arbete med sanering. Eftersom vi i vår lilla stad har både hamn ,järnväg och mycket lastbilstransporter har vi också en saneringshall på vårt sjukhus. Vår saneringshall är från 2004 och har aldrig använts i skarpt läge och det får man ju vara tacksam över förstås. Varje år går vi en uppdateringskurs för att  kunna hantera en situation med farligt gods och farliga utsläpp.

Och  hur jag handlade här framför journalisterna var fullständig oplanerat…fanns ingen chans  att protestera…fick ett invigningsband i handen..  bestående av  en gipsbinda  med ett gulblått band …..

Det som däremot var planerat var att jag skulle sanera i kemdräkt.  Och då såg jag ut så här idag….vi har tvättat dockor ……ganska många gånger idag!!

                                                             

                                                                Robban och lilla jag...

 Vi har haft många besökare som nyfiket kollat in vår fina akut och sett hur det fungerar vid en olycka. Räddningstjänsten har bidragit med sin del och visat upp sig med sin verksamhet.

Till sist..visst är det en stilig liten Zimba...en liten hittekatt. Vilken lejonman den har och vilken svans ,har aldrig sett nåt liknande....som matte sa svansen är som lurvig morgonsko.......! Den fina kisen är inte min  utan en väninnas!

                                                     

                                                                                  Kram på er alla! Lisbeth