Peru nr 5 , Titicacasjön

Titicaca sjön….

Att bo på vassöar..hur det en gång började vet man  inte idag.

Människorna som bor här idag är  befriade från skatter ,men de har heller ingen inkomst från staten så deras pengar kommer från turism. Det finns 80-90 öar idag. Och har en tendens att öka. Det finns öar som har skola och kyrka.

 Dock är det många som inte är permanent boende här, så klart de måste ha in pengar och ge sina barn utbildning, därför är det en hel del som har lite jobb i Puno och bor här några dagar i veckan

. Det finns  öar som har permanent boende men de vill inte ha besök…

....fast även de börjar  förstå att det kan ge inkomster. I övrigt är det fiske som männen står för.

 Det var flow under fötterna när man gick…och Olga visade oss hur dessa öar byggs. Efter vinterstormarna flyter torv upp och dessa torkas. De pålas och binds samman, därefter läggs vass  på som korsas för fastheten. Öarna fylls på med vass några gånger i månaden. En ö håller ca 25 år. På denna ö bodde 25 pers. och ett år i taget är någon överhuvud. Nu är det Olga ,en kvinna med härlig humor!

.

Hon visar oss så fint hur de bygger sina öar. Någon frågar ..om ni blir osams på denna lilla ö…hur gör ni då? Med kroppsspråk  visar  hon att då kapar hon av banden och vinkar ..bay,bay…med glimten i ögat.. 

Vi åkte  i en större vassbåt som landade till på en annan ö. Vi köpte oss coca –te , det var en ganska kall dag…

Här fanns ”hotellrum” för den som önskade övernatta och en mindre restaurang. 

Stadgad kvinna

                                                                  

Kvinnorna har så fantastiska färger på sina kläder. I flätorna pyntar de sig med tofsar. Är du stadgad kvinna så väljer du inte de mest färggranna tofsarna. 

Men är  du singel däremot ska du lysa! Och när ett intressant ämne passerar  leker du lite så där  extra med dina tofsar  och signalerar att du är minsann singel och jag är intresserad av dig! ....En singeltjej här...

 Mor och dotter…denna unga kvinna var 21 år och hade tre barn…fick inte ihop det riktigt med dottern där....som skulle vara 11 år...

Hantverket såg olika , här är just Titicacasjön.

Kramen Lisbeth

Peru nr 4...Macchu Picchu

Peru nr 4…Macchu Picchu nov 2014

Galet vackert....var jag där...? Denna dagen på resan var efterlängtad....

Först Inca-rail ,sedan buss...Servitörer på tåget som serverade lite gott till oss resenärer.

Efter det  buss på slingriga uppförsbackar..huuuva...blundade var gång  de svängde när jag såg stupet. Som om det skulle hjälpa....Med blicken in i bergväggen gick det bättre....Men blev försäkrad om att busschaufförerna  gör inget annat än kör här....

                             Här den slingriga bergsvägen  och utsikten från solporten och bortom vägen                                                                  där...Macchu Picchu..vi var högt upp...

En fantastisk logistik väl på plats men just denna dagen tyckte jag inte det var så mycket människor....eller så fungerade det bara perfekt!

En guidad rundvandring av vår egen fine guide och sedan fri lek...Vi fick många egna timmar där att njuta av...Vilka vyer...

Det regnar någon gång varje dag här då det ligger i regnskogen ,just när vi var där var det strålande vackert...

Dottern och jag klättrade upp mot Solporten på inkaleden . Uppför i 1,5 timme och det var varmt!!! Men det fanns inte på kartan att inte  vandra dit...

Eftersom inkaindianerna inte hade något skriftspråk så det man vet har kommit från spanjorerna som invaderade Peru år 1532. 

Spanjorerna skövlade och stal och påförde sin religion på indianerna, de flesta är idag katoliker. Spanjorerna togs för gudar när de kom på sina hästar och i rustningar.

 Det fanns inte hästar där då. Indianerna blev totalt överrumplade och deras land och själ slogs itu och skändades. 

Guldet stals och indianerna blev arbetskraft till spanjorerna. Indianerna vördade guldet och solen  silvret  och månen. Spanska är deras huvudmål men en del lokala språk finns kvar.

                                     Och de dyrkade Patcha Mama ( Moder Jord) .

                 Religion påfördes indianerna istället för deras egen vördnad till Patcha Mama…

                                                           

Utsikten….

Macchu Picchu vet man inte med säkerhet hur det användes men man säger Inkaindianernas heliga plats. Det återupptäcktes av västvärlden utav amerikan med namn Bingham.  Lokalbefolkningen  visste naturligtvis om platsen..

 …. ..och hur de kunde bygga som det gjorde…får vi nånsin veta? Stenarna är alltid rundade och mjuka i formen och inte ens ett papper går att få emellan…och de är inte små stenar…

Kramen Lisbeth

Peru...nr 3, byn Willoc

Byn Willoc

Dagarna innehöll väldig mycket….aktivitet från morgon till kväll nästan på…Jag har skrivit och fotograferat och upplevt…så jag är fylld till bredden…

I denna lilla fattiga by, Willoc, brukade Joakim
(vår svenska guide) ta med sina grupper.
Han hade gudbarn i den här byn
och de blev så glada när han kom!
 Han hjälper samtidigt den lilla byn för varje gång får de en summa pengar för att visa upp sitt hus och får sälja sina hantverk när vi turister kom. I det lilla huset ,som innehöll ett rum, sov hela familjen.                   

Eldstaden…

Köket…

 Det fanns en eldstad i rummet som kvinnan byggt för pengarna hon fått så de slapp ha öppen eld på golvet och hål i taket för röken.

  Marsvin är nationalrätten här och man hade dessa djur och sprang i sitt lilla hus.För dessa människor är detta helt naturligt och inget konstigt. Så är det bara.
 

Kvinnornas fantastiska hattar.Fanns mycket olika varianter och de visade vilket område och by man tilhörde . Den skulle också  sitta på ett visst vis,denna hade de på snedden …

Liten försiktig flicka…människorna är väldigt blyga och tillbakadragna…

En liten blyg flicka till…de tittade så storögt och var så blyga…

 

 Barnen var så fina i sina skoluniformer, den orangea  capen. Tack vare att de får in lite pengar då och då har kvinnorna med ett gemensamt projekt med lite större gemensam försäljning i ett separat hus där de turades om att stå för försäljningen.
                                                  Kramen Lisbeth

Peru nr 2 många stopp...

               Peru…många stopp längs vägen..

Vi åkte med resebolaget Peruspecialisten. Kan bara säga att det finns inget mera vi skulle kunna önska , helt fantastiskt! Denna resa heter Joakims 17 dagars resa. Joakims pappa, Alex är idag 79 år och född i Peru. Han startade en gång bolaget  och finns idag med i bakgrunden.

Alla dagar var roliga och intressanta. Här är ett stopp längs vägen på en Alpacka farm. En lite finare förstod vi sen….alla har inte det så här. 

Alpackan är mångas levebröd. De tar väl hand om sina djur och den ger ju både ull, skinn och mat.Inget går till spillo. 

Den har så många olika utseende….och kan se hur kul ut som helst!  Och den spottar..fick jag erfara…min näsa fick en dusch…

Kvinnorna satt på marken och vävde….var vi än kom så satt de just så och vävde…vävramen var mobil….bara metall eller träpinnar   nerstuckna i marken. 

                                          Hantverken är otroligt färgrika och vackra

 .

Denna vackra pojke och min dotter fann varann…

Här fotar han sin mamma!

Han är så söt och nyfiken…  

                                           Det är så vackra barn..

                                                Kramen Lisbeth

             

Peru.....nr 1.

              

                      Peru…kommer alltid att finnas i mitt hjärta..

Vilken resa vi gjort …dottern och jag! En 17 dagar lång resa  som varit så intensiv att vi är proppfulla av upplevelser. Liknar ingen annan resa jag gjort. Aktivitet hela tiden och allt var roligt.

Macchu Picchu, Nazca linjerna, Kondorkorset, Lima..och jättemycket mer. Dessa vackra människor i sina fantastiska kläder….färgerna…Och djuren, alpackor ,lamor ,massor av hundar….Har en otrolig skatt med alla bilder ....vill gärna dela med mig  av detta vackra....lite efterhand....

Dessa stora kondorer,kan bli 3 m mellan vingspetsarna....de steg tidigt ,tidigt på de varma uppvindarna.Upp från ravinen som är ofantligt djup.....de steg i cirklar och var snart över våra huvud....otroligt mäktigt..

                              Lyckades fånga en liten kolibri på bild ..

                           ...det är andlöst vackert här i Kondorkorset....

                                                     Kramen Lisbeth

Det okända....märkligt...!

                                                    

                                                               Andevärlden?

Fick en liten påminnelse av en blogg vän....har ju inte varit aktiv alls här på så länge...men blev nu sittande här och läste ....tänkte ..ja jag skulle faktiskt kunna få till ett inlägg med en märklig sak…har nästan glömt hur man gjorde…Det här vill jag dela och kanske få  lite klarhet i av någon här…

En dag i slutet av augusti i fjol började detta fenomen….efter att ha varit på barnbarnets födelsedags fest och jag kommer hem hittar jag bokstäver på köksvasken….Va ? Var kom de ifrån? Ringde dottern som varit här en sväng innan..Nej inget från mig sa hon…..

Dan därpå på köksgolvet låg några till….Va katten ..var kommer ni ifrån?? Gick ut i hallen och där låg några till på golvet… Tänkte att det måste vara nån reklam jag slitit upp med lösa bokstäver och går igenom den högen som finns….Nej inget napp alls….

Okej….ingen aning men är fundersam …..Två dagar senare är jag en tidig morgon ute på internetbanken och har tagit mitt betalkort ur plånboken.  En stund senare tar jag plånboken igen i annat ärende och då sitter det ett Y klistrat inuti den….Måste ju säga att jag  blev förvirrad…

Ytterligare några dagar går och jag städar som man ju gör ibland….skakar badrumsmattan i badkaret och ut faller ett K…..Går på jobb och när jag på kvällen ska sätta tillbaka en spann i städskåpet ligger det ett H där spannen alltid står….

Jag grunnar över detta men får ingen riktig klarhet i det men anar något…Ca en månad senare är jag i städtagen igen, röjer i städ och krukskåpet.

 Tar ner alla
krukor och tillbaka med dem när  skåpet är rent. Blir smutsigt där krukorna stått och jag torkar där med en trasa…..fortsätter med städskåpet och när jag senare vänder mig om..ligger ett rött A där jag precis har torkat….

Sedan i oktober i fjol har inga flera  bokstäver dykt upp…..

Har haft funderingar  kring detta så klart och många är buden som raglat över mig om vad detta är….På bilden till vä är alla +  det röda A som kom sist och i den ordningen som de dök upp.....

Ett var ..kan det ha blåst in bokstäver i ventilerna….men det kan ju inte klistra sig i min har jag plånbok….reklam..som jag själv var inne på…sonen skulle ha skämtat med mig…m.m. 

Sedan många år har jag kunnat ta  emot budskap och skriva ner dem . Men det har aldrig ”dragit” i mig…..Skriver nåt lite men inte särskilt ofta…..Kan det vara så att jag får påminnelse om att skärpa mig? Dela med  mig? Har väl inget säkert svar….men annars vet jag inte… Har någon i bloggvärlden en aning?

                                          Kramen från mig // Lisbeth