Var blir dagarna av ? Tillbaka
på jobb och plötsligt är det morgon och kväll i ett nafs. Och det tog en
halvtimme att vara inne i det igen. Värst är ju som vanligt att komma ihåg alla
möjliga inlogg som man har överallt…
Vår akut...
Vi är alldeles i slutklämmen av en jätterenovering på jobb.. Om några
veckor ska det vara klart och då har vi varit i gång i ett år. Det har gått bra…men mycket anpassningar vartefter
som renoveringen har framskridit. Och att hålla igång en akutmottagning med
full verksamhet har krävt en hel del utav oss. Stängt av där och öppnat upp här…jobbat i några månader i två plan. I vintras hade vi reception och väntrum , så att vi
fick gå utomhus och hämta patienter…Ja ,allting går !
Nu ser jag verkligen fram emot
att flytta in i våra fina lokaler. De gamla var sannerligen skruttiga…Idag
jobbar man helt annorlunda och lokalerna var inte alls anpassade för det
arbetssättet.
Gillar mitt jobb och har varit där i massor av år, sedan -90. I vården
har jag varit ännu längre..men det ska vi inte räkna på…
Tänkte på där små vita plastbrickorna kom..ni kommer ihåg…patientbrickorna!
Oj vad vi tyckte det var toppen! Nu kunde vi stansa namn på pappret och slapp
skriva på allt. Innan hade vi papper med kalkerpapper emellan …..Datan kom 1990
på jobb…men inte med journal system….det kom mycket senare…Oj vad man sprungit
och hämtat TJOCKA journaler på alla
mottagningar och letat runt i alla system. Ja man var sannerligen expert på att
få fram den rätta journalen. Och nåde
mig om jag inte satte lånestickan på plats…. Idag har vi ju allt på data. Det
ÄR bättre…
Och jag kan undra hur många patienter man egentligen sett passera…Många
dråpliga situationer har ju uppstått genom åren och vi skrattar fortfarande åt dem…och visst är det så att
vissa är bara roliga för ”oss som begriper vården ”….En som är lite kulig är de
två små damerna som placerade sig i anmälningsluckan som vi hade då. Tätt
intill varandra och kramade sina handväskor. Patientdamen blev ju till frågad
om hon hade fotolegitimation. Men den
gamla damen som hörde illa ,vände sig till väninnan och sa….Varför frågar hon
om jag har fotinlägg??
Och när jag tog ett litet kapillärt blodprov på den 4 åriga killen.
Han skrek mycket mer än det gjorde ont…när jag frågade varför han blev såå
ledsen sa han: Det var mitt datafinger…
Och förvirrade personal som kan ha huvet under armen…..jodå den finns
den med…Minns en akutjournal jag fick i
handen….En patient sökte för ont i magen.
Och de ombeds alltid lämna urinprov. Så även denna men ej kunnat kissa. Och allt
dokumenteras även om patienten ej kan skall det stå med .Men så stod det inte ...utan istället så här: Patienten kunde ej lämna horngäddor…
Ja så kan min arbetsdag se ut...
Kramen Lisbeth
