Pilgrimsvandring del 7

14 sept

Bara att gå.....

Jobbig dag, låg redan från början,kände det redan på morgonen. Vi startade i vanlig ordning men nattsömnen har inte varit så bra. Drag i rummet och det tog tid innan jag kom till ro. Vi lämnade Villa Franca och gick. Flera tog bussen denna morgon.Kanske visste de nåt om dagens vandring?

 

Idag är jag torr och avskalad...

Jag gick mycket i egna tankar,ont i låren,vaderna och blåsa på höger fot. Vi stannade till för frukost i en liten by. Där var en ljuvlig kattunge som lekte med N:s sko och stroppen på byxan. En man i vit rock stegade in för sitt fm-kaffe,vi sa att det var byns slaktare....Han tog kissen med sig och gick ut. Vidare...mina ben har otroligt lång startsträcka . Det gör ont,fungerar bara inte men jag vet att kroppens endorfiner sätter in efter en stund. Och så går vi igen!! Min takt är låg idag,långsam. Vi går genom en fantastisk natur, hittar ett fikonträd med mogna fikon. Så gott!!

Vyerna var så vackra och jag behövde det ….

Ber om hjälp att inte ha det så jobbigt imorgon,min takt är för långsam. Funderar mycket varför jag ska ha skoskav. Jag vill njuta mera utav min vandring och ej ha ont. Tittar mycket i naturen,så vackert. Vi kissade ute...och jag valde bästa platsen....N blir snabbt klar då tre stycken kor kommer vaggande mot henne. Strax därefter börjar en tuff uppförssträcka. Mycket uppför,tungt,tar aldrig slut,tycks det. Stannar inte,så svårt att komma igång igen.

Huuu, så stora  de är….gömde mig….

 

Framme i La Fada,planen var att fortsätt till Cebrerio som vi sett på vägskyltarna ,men "min tyske man" förklarar att det fortsätter uppåt...i 4-5 km till.

Tyske mannen har vi stött på lite överallt. Tycks finnas ofta där vi är.

 

                                                         I tankar..

Vi får duschat ,tvättat och kollat in var vi ska äta. Klockan är 18.00. N har erbjudit mig healing, jag har känt sorg och även varit ledsen innan idag. Vi hittade ett öppet fält bakom härberget och slår oss ner där. Tack N. Jag får upp känslan att jag har känt mig osäker i min kvinnlighet och det är ingen ny känsla,funnits där länge..Vet att jag behöver utveckla den.

N ber mig att imorgon när jag går ,ta mig in i den känslan igen och tillåta mig vara i den,nervärdera mig själv och se vad som händer. Hoppas jag kan peta hål på bubblan.

Så eländig jag kände mig.....

Så eländig jag kände mig.....

Så eländig jag kände mig.....

Efter middagen och vår flaska vin upptäckte jag att mina ben inte var stumma när jag reste mig. Så skönt!
                         
                     ------------------------------------------

Sägen säger att på pilgrimsleden ska man uppleva en kärlekshistoria. Och det hade vi båda två på sitt sätt. Den tyske mannen stötte vi på redan andra dagen,då hade han gått från Leon och var helt slut. Vi ser honom jättemånga gånger och vi hamnade på samma härberge och jag sov brevid honom på något. Han hade sådana omsorger om mig. När jag sedan hade så besvärligt med foten ,hade han med bekymmer för mig. Frågade varenda gång vi sågs, hur går det för dig och var väldigt omtänksam. Sista dagen sprang vi på varandra inne i Santiago de Compostela...vi hör någon som ropar efter oss.Han blev så glad när han såg mig.!Jag var skitig,trött och jätteful....Då frågar han om han får ta ett foto .....det fick han.... Och så dumt att vi inte ens bytte mail....vi kunde ju delat våra upplevelser med varandra senare.Det var en man ,nog flera år yngre än jag...så nog viftade jag lite på svansen....




　

Och jag kan med säga att idag är jag trygg i min kvinnlighet. Den har jag sannerligen funnit. Jag har lärt mig bejaka den och kan njuta utav den. Jag jobbar på mig själv med allt som känns och man petar hål på rädslorna till slut!
                    Kramen Lisbeth