21 september
Vi steg på vår buss igår kväll som startade exakt. Reste hela natten
och jag sov faktiskt en del .t.o.m. över ett stopp på 30 min sa N. Då har jag
sovit gott. Vi var framme i morse vid 7 tiden på flygplatsen Barajas i Madrid. Vårt
plan skufle gå 13,30 så vi fick vänta mera. Kände oss smutsiga, vilket vi är!!
 |
|
Den vita staden …alla hus var
vita, men jag har glömt dess namn
|
Oj, vad jag vill hem till ett bad och rena kläder. Äter lite på
flygplatsen och för våra sista ören får vi ihop en chokladkaka som vi delar på
flyget.
Skönt att komma hem
 |
|
Utsikt vid den vita staden....eller nersikt....
|
Vi har pratat så mycket om vikten av att vara kärleksfulltill sig
själv. Som N säger i varje andetag . Föra ner tanken och känslan i hjärtat med
kärlek. Bara utgå ifrån ren kärlek alltid. Tänka kärlek, göra kärlek . Att allting
jag gör kommer åter till mig, hur viktigt är det då inte att jag är sann till
mig själv och omgivningen. Ge kärlek, få kärlek göra detta till min vardag .N har insett att
hon har inga begränsningar, allt hon vill är möjligt. Jag ser det tillsammans
med henne och blir glad. För då vet jag att det är möjligt för mig och alla
andra med.
Min camino innebar en kamp med skoskav och vissa dagar tunga tankar.
Ändå är jag väldigt tacksam över att: Detta har jag klarat! Så mycket man kan.
Inser med att den kampen har jag byggt upp själv och det behövs inte. Att förvänta
sig skoskav, jobbiga dagar tex . skapade jag själv. Och så är universums lag, det
jag sänder ut kommer tillbaka.
N har inte haft samma camino. Hon har inte gjort det till en kamp, inget
skoskav, bara lätta njutbara dagar när vi vandrade. Eller jo, faktiskt, första
vandringsdagen, som var mycket tuff för oss båda var jobbig även för henne.
Varför?
 |
|
Vi är högt på en bro
|
Jo, pga. en missuppfattning tyckte hon att jag sagt att just den
dagen var den jobbigaste delen av vandringen. Jag hade syftat på där leden
startar i Frankrike. Därför blev den delen
av hennes vandring jobbig. I hennes sinne var den dagen jobbigast och den blev
det.. Resten av vandringsdagarna njöt N hela tiden.
Så att aldrig planera, gör livet lättare,
följa flödet och bara vara kärleksfull till sig själv. Så enkelt ska livet
vara. Jag har mycket att jobba med nu och det känns härligt att få göra det. Ska
man gå caminon ,rek. Jag att göra det för att man verkligen vill detta. I
hjärtat.
 |
Kramen Lisbeth
|
Ja härmed är vår vandring över och att komma hem var gudagott. Jag
kom in i vardagen men hade mycket tankar och var ofta tillbaka. Men det var
lugnt och inget jobbigt. Kroppen fick återhämta sig och min fot läkte. Innan vi
gick hade jag problem med den foten som jag hade blåsa på. Det växte en ”bula”
under hälsenan som gjorde att den drogs och slets över bulan .När jag väl kommit
igång minskade även den smärtan. Den foten blev senare opererad och då hade den
hunnit bli som en halv golfboll. Och då satt jag gipsad i 6 veckor. Verkligen
kontrast. Fenomenet kallas extosos och är ben som växer. Himla dumt ställe att sätta
sig på. Men men…allt är bra igen!!
På åter seende
