Påsk Kalas x 3

                  

                                  Till påskbordet…och födelsedagsbordet…

Dottern min ,har tre födelsedagar  i sin familj, som blir EN  på långfredag …1+30+32= 63år. Så vi ska på tredubbelt kalas…

I en familj med små barn är det alltid fullt upp, båda barnen har precis haft vattenkoppor. Då blir man påmind om hur det var en gång, flashbacks…

Dottern bad om  lite hjälp till dukningen.  Det blir färg i dukningen och härliga Marimekko servetter att utgå ifrån. Jag gillar ju att vara kreativ  och fixa ihop av ingenting

Så utanför mitt fönster står en stor hängbjörk som snällt delar med sig av nerfallna björkslanor…de plockar jag ofta av. Nu får de bli en bordsdekoration.

Gjorde små påskris….spraymålade de vita. .lite så där…inte täckande….

                                                        

Dottern hade handlat passande sidenband i fina färger . Bara att knyta i…Färdigt!

                   






Hade flaskor i skåpet ,en gång inhandlade på Ikea, i med riset där.




Vad tror ni…kan det vara nåt till bordet…..Hoppas jag kan få till ett bra foto av den färdiga dukningen på fredag….




Enkelt…

Alltid mys att träffa sina goa barn,barnbarn  och fina vänner....

Glad Påsk

Kramen Lisbeth



Linne -ägg....

Sett en del varianter  av påskägg nu……flera som klätt med linne…så då skulle ju jag prova det med…Här kommer min variant.

Klippte remsor av linne tyg som jag fäste med tapetklister. Det är så bra till mycket…tapetklister..

Duttade på vit färg med en svamp…

Det lilla etiketten  klippte jag ut från sockerpaketen…

Kramen Lisbeth

Är det inte loppis ,så går det bra med soptippen....

Denna fina gamla dockvagn hittade min dotter på  soptippen när hon var så där 7-8 år…ca 20 år sedan..och den blir aldrig vit…kan inte måla den…skulle kännas som helgerån…

Detaljer som är så fina

…se bara den fina bromsen…

Jag gick en kurs och gjorde porslinsdockor…..men det är så sorgligt att de ögonen som var så vackra har alldeles ändrat färg……Flickans ögon var bruna..kan man ju inte se…Pojkens blå men inte alls som dessa. Flickans ögon är utbytta en gång och skulle hålla ,men nej …..

Lite ledsen för att det blev så, dessa dockor är så välarbetade.  Vår lärare var så duktig och såg till att  vi målade varenda detalj  rätt…varenda tå ,finger, hudveck målades noga.

Jag lade ner mycket arbete i detaljerna på deras kläder ,fina detaljer. Pojkens byxa är ett par gamla jeans….

Den gamla tagelmadrassen är helt intakt och alldeles ren…den flickan som var lycklig ägare en gång ,har lekt försiktigt!

Jag har inte så mycket kvar sedan jag var liten ,men denna har hängt med…de kallades sköldpaddsdockor och har  en sköldpaddsstämpel i nacken. Inte alls särskilt gullig och byxorna har jag lekt bort,minns de var gröna…

Jag hoppas jag nån gång  får tillfälle att byta ut ögonen på dem båda,men har ingen susning om var jag kan få gjort det idag....

Tjej träffen härom kvällen var som vanligt,trevlig,mysig och skrattig...idag har min dag varit soft...Ingen nytta alls har jag gjort...Skönt!!

Kramen Lisbeth 

Vit påsk.....

Tur hon e`vit...annars hade hon nog varit väck härifrån..

Idag kom den lilla påsklådan fram…och den är lätt kan jag säga…. Denna höna gjorde jag för många år sedan på en pysselkväll med goa vänner. Den finns ännu kvar i min alltmer krympande låda. Gillar den för den ser ut som en förskrämd höna …hahha

 

Minns att vi blåste upp en ballong, som vi klädde med tidningspapper och fäste med tapetklister. Sedan klippte  och rev vi silkespapper och tryckte dit. När allt torkat så smälldes  ballongen och klipptes  plan för en botten…..Ja, den får hänga med en omgång till, den lilla förskrämda…

 

Denne stolte herre är den allra första påsk tupp  jag inhandlade….minns att det var på arbetsterapin på sjukhuset där jag jobbade då.

Men han är sällan uppe ur lådan numera….idag såg jag att han nog skulle göra sig som vit…..eller vad tror ni?

Ikväll väntar tjejträff med goa vänner som hängt med i sådär 25 år….Mysigt!! Och skrattigt!!

Kramen Lisbeth

Pilgrimsvandringens sista del 14

21 september

Vi steg på vår buss igår kväll som startade exakt. Reste hela natten och jag sov faktiskt en del .t.o.m. över ett stopp på 30 min sa N. Då har jag sovit gott. Vi var framme i morse vid 7 tiden på flygplatsen Barajas i Madrid. Vårt plan skufle gå 13,30 så vi fick vänta mera. Kände oss smutsiga, vilket vi är!!

 Den vita staden …alla hus var vita, men jag har glömt dess namn

Oj, vad jag vill hem till ett bad och rena kläder. Äter lite på flygplatsen och för våra sista ören får vi ihop en chokladkaka som vi delar på flyget.

Skönt att komma hem

Utsikt vid den vita staden....eller nersikt....

Vi har pratat så mycket om vikten av att vara kärleksfulltill sig själv. Som N säger i varje andetag . Föra ner tanken och känslan i hjärtat med kärlek. Bara utgå ifrån ren kärlek alltid. Tänka kärlek, göra kärlek . Att allting jag gör kommer åter till mig, hur viktigt är det då inte att jag är sann till mig själv och omgivningen. Ge kärlek, få kärlek  göra detta till min vardag .N har insett att hon har inga begränsningar, allt hon vill är möjligt. Jag ser det tillsammans med henne och blir glad. För då vet jag att det är möjligt för mig och alla andra med.

Min camino innebar en kamp med skoskav och vissa dagar tunga tankar. Ändå är jag väldigt tacksam över att: Detta har jag klarat! Så mycket man kan. Inser med att den kampen har jag byggt upp själv och det behövs inte. Att förvänta sig skoskav, jobbiga dagar tex . skapade jag själv. Och så är universums lag, det jag sänder ut kommer tillbaka.

N har inte haft samma camino. Hon har inte gjort det till en kamp, inget skoskav, bara lätta njutbara dagar när vi vandrade. Eller jo, faktiskt, första vandringsdagen, som var mycket tuff för oss båda var jobbig även för henne. Varför?

Vi är högt på en bro

Jo, pga. en missuppfattning tyckte hon att jag sagt att just den dagen var den jobbigaste delen av vandringen. Jag hade syftat på där leden startar i Frankrike.  Därför blev den delen av hennes vandring jobbig. I hennes sinne var den dagen jobbigast och den blev det.. Resten av vandringsdagarna njöt N hela tiden.

Så att aldrig planera, gör livet lättare, följa flödet och bara vara kärleksfull till sig själv. Så enkelt ska livet vara. Jag har mycket att jobba med nu och det känns härligt att få göra det. Ska man gå caminon ,rek. Jag att göra det för att man verkligen vill detta. I hjärtat.

Kramen Lisbeth

Ja härmed är vår vandring över och att komma hem var gudagott. Jag kom in i vardagen men hade mycket tankar och var ofta tillbaka. Men det var lugnt och inget jobbigt. Kroppen fick återhämta sig och min fot läkte. Innan vi gick hade jag problem med den foten som jag hade blåsa på. Det växte en ”bula” under hälsenan som   gjorde att den drogs  och slets över bulan .När jag väl kommit igång minskade även den smärtan. Den foten blev senare opererad och då hade den hunnit bli som en halv golfboll.   Och då satt jag gipsad i 6 veckor. Verkligen kontrast. Fenomenet kallas extosos  och  är ben som växer. Himla dumt ställe att sätta sig på.  Men men…allt är bra igen!!

                                                 På åter seende

Mina skåp före och efter...

 

Ett projekt..blod  svett och tårar…nja inte riktigt. Men det började  i   början av mars och nu är de på plats…äntligen.

Det största...hm....prickig kameralins...

Ser ut så här nu……..

Närmare…

Veckan innan skåpen skulle hämtas  fick jag lägga mig på plussidan så sonen kunde offra en lördag em till mina skåp…Jag skulle ju köra med släp och det gillar jag inte alls…det gick bra och jag slapp backa…

Det blev 30 mil sammanlagt och sedan skulle vi ha in dessa jättar. Fy attan vad vi slet. Tur vi har hiss…fick ställa  dem på högkant och ta ett och ett….det ena är i två delar . Så tre gånger in i hissen på högkant… Och in kom dom till slut. Sedan började måleriet ett skåp i taget. Dryga att måla ,4 gånger fick jag måla alla delarna.

                                                                Det mindre…

                                                               Ser ut så här

Nära inpå…

Men nu är de på plats och jag är så nöjd!  Jag tyckte de var grymt stora som omålade men nu är de perfekta! Och vad de rymmer…..Det är värt jobbet ,absolut!!

                              Men nu vill jag ha nytt  att sätta på skåpen...

                              och det är ju bara en trevlig uppgift eller hur? 

                                                        Kramen Lisbeth

Pilgrimsvandring del 13

20 september

Sovmorgon!!

Vi vaknar 8,30,skönt. Tar det lugnt, åter frukost på fiket från igår. Både omelett, bocadillos ,kaffe och nypressad apelsin. Gott!

Den stora katedralen i Santiago de Compostela

Mässan i katedralen börjar 12,00 så då är vi där. En jättestor katedral. Jag har aldrig varit på en katolsk mässa och hänger inte med, men det är lugnt och stilla. Sång och böner. Katedralen är så full av människor så alla väggar, golvpelare är upptagna,. Måste vara ett par tusen människor där.

Ja, massor av människor och  inte en chans att sitta ner…

Avslutningsvis svänger prästerna en stor silverpjäs som avger doftande rökelse. Den svänger otroligt mycket. Ett skådespel. Känns bra att ha varit där.

Mörk bild , men man kan dock se den stora silver pjäsen,väldigt svårfångade ,då den svingades fram och tillbaka.

När vi steg in i katedralen steg tårarna flera gånger i i ögonen och något förlöstes och jag var både glad och ledsen på samma gång. Flera människor klappade på oss och jag kände mig värdefull när vi blev hyllade såsom pilgrimer. Människorna uppskattade oss.

Katedralen tros vara byggd  11-1200 talet och blev vallfartsorten ,exakt var de ev.relikerna finns vet jag  inte

Efter mässan hyrde vi in våra väskor för dagen och kunde röra oss lättare. Vi gick runt i gamla delen av staden… som gamla stan i Stockholm ung.

Massor utav souvenirbutiker, bagerier restauranger. Vi traskade runt där i flera timmar. Någon säger plötsligt: Hello!! Och vem står där om inte ”min tyske man”. Så glad jag blev när jag såg honom. Vi har ju mötts vid flera tillfällen under vägen. Han har hela tiden bytt några ord med mig och undrat hur det stod till med min fot. Så även idag ,Omtänksam man. Rent spontant kramade jag om honom, blev ju så glad. Han frågade om han fick ta foto utav oss, det fick han.

Som på andra turistställe stod dessa två figurer, jo de levde…Ängel och kanske  aposteln Jacob?

 Vi förströr några timmar till. Äter och hämtar våra  väskor och tar oss till busstationen i Santiago. Och här sitter jag nu ,strax bakom kommer nattbussen som ska ta oss till Madrid.

--------------------------------------------------------

År 813 upptäcktes en grav ,reliker som ansågs tillhöra aposteln Jakob den äldre.Enligt sägen ska hans kvarlevor förts dit. Därefter har detta blivit en vallfartsort,även Heliga Birgitta sägs ha vandrat här. Förr var det mera av religiös anledning man vandrade här och pilgrimer var verkligen fattiga och erbjöds mat och tak över huvudet. Det fanns även stråtrövare som härjade på leden. Det fick myndigheterna bukt med och det har varit en fredens väg sedan dess. Idag finns det alla möjliga anledningar att gå  leden,högst personliga.

Ja vi är framme vid vårt mål....ett inlägg till kommer om den sista timmarna och mina funderingar kring  min vandring.

                             Kramen Lisbeth