Vit påsk.....

Tur hon e`vit...annars hade hon nog varit väck härifrån..

Idag kom den lilla påsklådan fram…och den är lätt kan jag säga…. Denna höna gjorde jag för många år sedan på en pysselkväll med goa vänner. Den finns ännu kvar i min alltmer krympande låda. Gillar den för den ser ut som en förskrämd höna …hahha

 

Minns att vi blåste upp en ballong, som vi klädde med tidningspapper och fäste med tapetklister. Sedan klippte  och rev vi silkespapper och tryckte dit. När allt torkat så smälldes  ballongen och klipptes  plan för en botten…..Ja, den får hänga med en omgång till, den lilla förskrämda…

 

Denne stolte herre är den allra första påsk tupp  jag inhandlade….minns att det var på arbetsterapin på sjukhuset där jag jobbade då.

Men han är sällan uppe ur lådan numera….idag såg jag att han nog skulle göra sig som vit…..eller vad tror ni?

Ikväll väntar tjejträff med goa vänner som hängt med i sådär 25 år….Mysigt!! Och skrattigt!!

Kramen Lisbeth

Pilgrimsvandringens sista del 14

21 september

Vi steg på vår buss igår kväll som startade exakt. Reste hela natten och jag sov faktiskt en del .t.o.m. över ett stopp på 30 min sa N. Då har jag sovit gott. Vi var framme i morse vid 7 tiden på flygplatsen Barajas i Madrid. Vårt plan skufle gå 13,30 så vi fick vänta mera. Kände oss smutsiga, vilket vi är!!

 Den vita staden …alla hus var vita, men jag har glömt dess namn

Oj, vad jag vill hem till ett bad och rena kläder. Äter lite på flygplatsen och för våra sista ören får vi ihop en chokladkaka som vi delar på flyget.

Skönt att komma hem

Utsikt vid den vita staden....eller nersikt....

Vi har pratat så mycket om vikten av att vara kärleksfulltill sig själv. Som N säger i varje andetag . Föra ner tanken och känslan i hjärtat med kärlek. Bara utgå ifrån ren kärlek alltid. Tänka kärlek, göra kärlek . Att allting jag gör kommer åter till mig, hur viktigt är det då inte att jag är sann till mig själv och omgivningen. Ge kärlek, få kärlek  göra detta till min vardag .N har insett att hon har inga begränsningar, allt hon vill är möjligt. Jag ser det tillsammans med henne och blir glad. För då vet jag att det är möjligt för mig och alla andra med.

Min camino innebar en kamp med skoskav och vissa dagar tunga tankar. Ändå är jag väldigt tacksam över att: Detta har jag klarat! Så mycket man kan. Inser med att den kampen har jag byggt upp själv och det behövs inte. Att förvänta sig skoskav, jobbiga dagar tex . skapade jag själv. Och så är universums lag, det jag sänder ut kommer tillbaka.

N har inte haft samma camino. Hon har inte gjort det till en kamp, inget skoskav, bara lätta njutbara dagar när vi vandrade. Eller jo, faktiskt, första vandringsdagen, som var mycket tuff för oss båda var jobbig även för henne. Varför?

Vi är högt på en bro

Jo, pga. en missuppfattning tyckte hon att jag sagt att just den dagen var den jobbigaste delen av vandringen. Jag hade syftat på där leden startar i Frankrike.  Därför blev den delen av hennes vandring jobbig. I hennes sinne var den dagen jobbigast och den blev det.. Resten av vandringsdagarna njöt N hela tiden.

Så att aldrig planera, gör livet lättare, följa flödet och bara vara kärleksfull till sig själv. Så enkelt ska livet vara. Jag har mycket att jobba med nu och det känns härligt att få göra det. Ska man gå caminon ,rek. Jag att göra det för att man verkligen vill detta. I hjärtat.

Kramen Lisbeth

Ja härmed är vår vandring över och att komma hem var gudagott. Jag kom in i vardagen men hade mycket tankar och var ofta tillbaka. Men det var lugnt och inget jobbigt. Kroppen fick återhämta sig och min fot läkte. Innan vi gick hade jag problem med den foten som jag hade blåsa på. Det växte en ”bula” under hälsenan som   gjorde att den drogs  och slets över bulan .När jag väl kommit igång minskade även den smärtan. Den foten blev senare opererad och då hade den hunnit bli som en halv golfboll.   Och då satt jag gipsad i 6 veckor. Verkligen kontrast. Fenomenet kallas extosos  och  är ben som växer. Himla dumt ställe att sätta sig på.  Men men…allt är bra igen!!

                                                 På åter seende

Mina skåp före och efter...

 

Ett projekt..blod  svett och tårar…nja inte riktigt. Men det började  i   början av mars och nu är de på plats…äntligen.

Det största...hm....prickig kameralins...

Ser ut så här nu……..

Närmare…

Veckan innan skåpen skulle hämtas  fick jag lägga mig på plussidan så sonen kunde offra en lördag em till mina skåp…Jag skulle ju köra med släp och det gillar jag inte alls…det gick bra och jag slapp backa…

Det blev 30 mil sammanlagt och sedan skulle vi ha in dessa jättar. Fy attan vad vi slet. Tur vi har hiss…fick ställa  dem på högkant och ta ett och ett….det ena är i två delar . Så tre gånger in i hissen på högkant… Och in kom dom till slut. Sedan började måleriet ett skåp i taget. Dryga att måla ,4 gånger fick jag måla alla delarna.

                                                                Det mindre…

                                                               Ser ut så här

Nära inpå…

Men nu är de på plats och jag är så nöjd!  Jag tyckte de var grymt stora som omålade men nu är de perfekta! Och vad de rymmer…..Det är värt jobbet ,absolut!!

                              Men nu vill jag ha nytt  att sätta på skåpen...

                              och det är ju bara en trevlig uppgift eller hur? 

                                                        Kramen Lisbeth

Pilgrimsvandring del 13

20 september

Sovmorgon!!

Vi vaknar 8,30,skönt. Tar det lugnt, åter frukost på fiket från igår. Både omelett, bocadillos ,kaffe och nypressad apelsin. Gott!

Den stora katedralen i Santiago de Compostela

Mässan i katedralen börjar 12,00 så då är vi där. En jättestor katedral. Jag har aldrig varit på en katolsk mässa och hänger inte med, men det är lugnt och stilla. Sång och böner. Katedralen är så full av människor så alla väggar, golvpelare är upptagna,. Måste vara ett par tusen människor där.

Ja, massor av människor och  inte en chans att sitta ner…

Avslutningsvis svänger prästerna en stor silverpjäs som avger doftande rökelse. Den svänger otroligt mycket. Ett skådespel. Känns bra att ha varit där.

Mörk bild , men man kan dock se den stora silver pjäsen,väldigt svårfångade ,då den svingades fram och tillbaka.

När vi steg in i katedralen steg tårarna flera gånger i i ögonen och något förlöstes och jag var både glad och ledsen på samma gång. Flera människor klappade på oss och jag kände mig värdefull när vi blev hyllade såsom pilgrimer. Människorna uppskattade oss.

Katedralen tros vara byggd  11-1200 talet och blev vallfartsorten ,exakt var de ev.relikerna finns vet jag  inte

Efter mässan hyrde vi in våra väskor för dagen och kunde röra oss lättare. Vi gick runt i gamla delen av staden… som gamla stan i Stockholm ung.

Massor utav souvenirbutiker, bagerier restauranger. Vi traskade runt där i flera timmar. Någon säger plötsligt: Hello!! Och vem står där om inte ”min tyske man”. Så glad jag blev när jag såg honom. Vi har ju mötts vid flera tillfällen under vägen. Han har hela tiden bytt några ord med mig och undrat hur det stod till med min fot. Så även idag ,Omtänksam man. Rent spontant kramade jag om honom, blev ju så glad. Han frågade om han fick ta foto utav oss, det fick han.

Som på andra turistställe stod dessa två figurer, jo de levde…Ängel och kanske  aposteln Jacob?

 Vi förströr några timmar till. Äter och hämtar våra  väskor och tar oss till busstationen i Santiago. Och här sitter jag nu ,strax bakom kommer nattbussen som ska ta oss till Madrid.

--------------------------------------------------------

År 813 upptäcktes en grav ,reliker som ansågs tillhöra aposteln Jakob den äldre.Enligt sägen ska hans kvarlevor förts dit. Därefter har detta blivit en vallfartsort,även Heliga Birgitta sägs ha vandrat här. Förr var det mera av religiös anledning man vandrade här och pilgrimer var verkligen fattiga och erbjöds mat och tak över huvudet. Det fanns även stråtrövare som härjade på leden. Det fick myndigheterna bukt med och det har varit en fredens väg sedan dess. Idag finns det alla möjliga anledningar att gå  leden,högst personliga.

Ja vi är framme vid vårt mål....ett inlägg till kommer om den sista timmarna och mina funderingar kring  min vandring.

                             Kramen Lisbeth 

Pilgrimsvandring del 12

19 Sept

Denna man hälsade oss pilgrimer välkomna till Santiago

Stiger upp när övriga salen börjar röra på sig. N är ju en bit före idag. Kommer iväg vid halv åtta och fortfarande mörkt och ingen ficklampa. Vid ett tillfälle är jag osäker på vilken väg jag ska ta pga. mörkret. Tar upp mobilen och ser efter en stund den välkända stenstoden med snäckan och gula pilen. Jag går rakt in i svarta skogen och ensam, men helt ok. Jag vet jag är på rätt väg.

Tar lite på bilderna nu…denna tagen  högt upp i bergen

Går väl en halvtimme så hinner den svenska kvinnan från igår upp mig och vi slår följe idag. Vid tio tiden har vi gått några timmar och kommer till första fiket. Kändes drygt dit. Det var alldeles överfullt och tjejerna servade i en otrolig hastighet. Efter fikan går vi i regn och det regnar hela dagen. Vi blev så blöta, gick i våra ponchoer, ben och fötter var så blöta. Men det var bara att gå och gå och gå. Stannade vid ett litet kapell och där bytte vi strumpor, då hade det sörplat i vänster sko en god stund.

Känslan…..

Vi närmar oss Santiago de Compostela och ser snart hus m.m. Detta måste det vara säger jag! Och vi är framme! Klockan är nånstans mellan 13-14. Vi följer pilarna mot katedralen och därifrån till hostel som jag förbokat. (det var rek ,att förboka just här ,annars behöver man inte det). Och så klart springer vi rakt på N! Innan vi går upp till hostel tar vi en kaffe med mjölk och den numera välbekanta mandelkakan. Den obligatoriska Santiago de Compostela kakan.

Tårarna kom…

 Sedan äntligen…dusch, vårda fötter och vila en stund. Vi pratar en stund om hur viktigt det är att vara kärleksfull till sig själv, i varje handling. Tacka för allt och föra ner känslan i hjärtat. N har fått mig att förstå hur viktigt det är. Hon är själv ett ledande bevis för detta och det gör mig så glad att följa henne och samtidigt lära mig detsamma. Tack N. Vi går ut för att äta och strular runt efter ett bra ställe att äta på. När vi äntligen hittar ett ställe lyckades vi beställa nåt helt oätligt….det var kokt bläckfisk ,vi äter våra pommes bara och går hem och lägger oss.

En shoppande dam med trötta fötter ,som vi passerade nånstans…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sista vandringsdagen och imorgon är det iväg till den stora katedralen och katolsk mässa. Har lite skrivit om den med...och sedan har jag en liten sammanfattning med lite tankar.....

Min blåsa på foten som kom dag två och envisades hela tiden slutade trilskas igår….nu när vi är framme…Små saker växte fram under vandringen som vi kunde använda. Och det nog N som kom på det mesta. Vi började efter fikan att tanka oss fulla av vatten och det kändes så mycket bättre än att gå och småskvätta i oss. Och så slapp vi bära tunga vattenflaskor.

Varje gång vi satte oss till fikan åkte väskan av ryggen så klart och snart frös vi istället för vi satt stilla. Då gjorde vi så att aldrig ta av filten som vi hade runt axlarna och under väskan hela tiden. Det blev mycket bättre, visst svettades vi mycket men det blev jämnare temperatur och stor skillnad. Små ting  fick stor betydelse.

En dag såg himlen ut så här…


En skön  god fredag och på återseende!

Kramen Lisbeth 

Vitt kök och loppis fynd.....



En ovanlig bakform med mönster blev hos mg en ljusstake….




Jotexgardiner, hänger väl snart hos alla vita bloggare…. men det finns ju en anledning…..omtyckta!!





Före wettex trasan….sopades de finaste kaksmulorna  från bordet…men den har nu hamnat under till…





Köket i lampjus  med…



Denna eländiga stora gren släpade jag hem en dag, är väl en meter hög.... tänkt för nåt  annat som jag nu har glömt.  Inget snyggt alls…..men i alla fall inte det vanliga, får väl bli mitt påskris i år…

Min dag har varit så skön, frissan i förmiddags. sedan min goa vännina M  från  Ystad.

Bytat lite tankar och umgåtts en stund, vardagslyx,kallar jag detta! Och min semestervecka  har ändå några dagar kvar....Jag har det bra jag....

Kramen till Er alla!



Pilgrimsvandring del 11

18 september

Säkert är dessa hus flera hundra år gamla…

Näst sista dagen. Börjar dagen med att önska vi var framme. Disigt väder. Men hittar snart rytmen och det känns bra. Genom byar och mindre städer.

Fröjd för ögat

Lite uppförsbackar   idag med. Men inga särskilt steniga. Det är ok. Äter vår sedvanliga frukost bocadillos,ett spanskt bröd som liknar jättebaguetter.. Alltid ost och kaffe med mjölk…cafe`con leche. Det har jag lärt mig säga….

Vad är det som växer där…vet inte…inget vi åt…

Fortsätter vår vandring , går till lunchen . Vi möter  en italienare för tredje gången. Pratar lite med honom över lunchen. Vi går mycket,vill vara framme…N tar ett beslut om att försöka gå hela sträckan fram idag,vi tror det är ca 5 mil kvar. Det får bli min utmaning säger hon. Heja henne!! Jag stannar till på ett härberge. Santa Irene. Är tre km till närmsta restaurang och jag orkar inte gå dit med….har ingen annan mat heller…bara nån frukt  och  vatten. Är hungrig men avstår ändå att gå mera idag.

Gammalt och vackert

Får min efterlängtade dusch ,varmt vatten idag. Ligger i en sovsal med 8 bäddar och bara en kvinna i samma sal som jag. Men det är ok det med.

En by nånstans..inte skrivit upp vilken

Plötsligt kommer en kvinna, L,  fram till mig och säger mitt namn….??? Jag har mött N säger hon och därför visste hon att jag fanns  där nånstans. Hade letat runt på salarna.Trevligt med sällskap . Idag har jag ju inte N här. Hon  erbjuder mig potatis  soppa och jag tar tacksamt emot det. Vi samtalar om de stora och små frågorna i livet under denna kväll. Hon har gått själv  och inte stött på så många svenskar.

 De flesta bybor hälsade hjärtligt, och de måste möta många…

Under vandringen möter man många olika människor. Den första kvällen mötte vi ett gäng hurtiga damer som var från Kanada. De berättade om den första delen av leden som ju startar i Frankrike hur fruktansvärt jobbig den var. Klarar man den finns inga fler hinder sa de. Det är uppför och nästan rakt upp. Längst upp låg härberget.

En annan kvinna, A, svensk som var från Stockholm ,  gick med ensam.Minns ej exakt var vi mötte  henne. Hon hade sagt upp sig från sitt välbetalda jobb och ville sedan vidare till Indien. Hon var redo för att lämna allt gammalt.

 Kvinnan som sökte upp mig , L, berättade att  på det  härberget som  låg längst upp i början  av vandringen, hade någon lämnat en svensk bok. Samtal med Gud. Den läste jag för en del år sedan. En kanaliserad bok av en numera känd författare  Neale Donald Walsch.

 Den boken och andra han skrivit är emottagen från  andra sidan. Han ställer alla de där frågorna som vi undrar över ibland .Han började skriva den när han var helt under isen och förbannade allt. Han inser att svaren han får är alldeles för kloka för att komma ifrån honom själv…. Hon läste den och blev alldeles tagen utav den, lämnade den på ett nytt härberge så någon annan kunde få ta del av den.

Två andra svenska kvinnor ville bara se vad det var att gå så, minns att jag  uppfattade de som lite jobbiga och ytliga. Undrar vad de fick ut utav sin vandring….

Vi pratade med nya människor varje dag…..

Kramen Lisbeth