Stockholm,bild från nätet
Vi
jobbar vidare med vår juice och ser fram emot nästa utbildning, allt rullar på.
Får distans till det som var och tänker inte så mycket på det. Lämnar det.
2008 i
januari är det ett mindre konvent i Stockholm. Där ska vi ju förstås dit. Det
rör sig om en dag i Stockholm. En info och utbildningsdag. Kul! Åker iväg ett litet gäng från Skåne, och
ser fram emot en trevlig helg. Vi samlas i en foajé` och samtalar en stund
innan vi ska sätta oss. Jag säger år mitt sällskap att jag går in och ser efter
platser till oss och går i förväg in. Första människa jag stöter på: Är W.
Byter några ord med honom. Här händer inget mer, han åker iväg snabbt efter
sitt framförande. Bara konstaterar att det var trevligt att se honom igen och
undrar igen över mötet. Där fanns ju så otroligt många fler att möta men jag mötte just han....
Eiffel tornet bild från nätet
Första kvällen står jag vid grindarna i en stor folksamling och vi väntar tillsammans på att bli insläppta. Jag bara njuter. Jag sveper blicken över människorna och plötsligt ser jag W, som ser mig och ger mig en nick som hälsning. När jag frågar de andra i mitt sällskap har de inte lagt märke till honom i den stora folkmassan. Bara jag.
Triumf bågen, Champs-Élysées (bild från nätet)
Dagarna är trevliga och vi hinner med en tur i
Paris city med. Första gången för mig. N
som kan Paris väl guidar oss en dag igenom och vi hinner en hel del. Vid
hemresan ska vi via tåg ta oss till flygplatsen, vi går och pratar och jag med
blicken i marken. A i sällskapet säger.
-Där är
ju han!. Jag tittar upp och går i stort sett rakt på honom. W.
Ja, jag
kunde bara skratta och tycker att detta är ju för kul. Vad är detta?
Vi
ställer oss där vår tågvagn ska stanna och W kommer rusande rakt genom vår
grupp då han upptäckt att han stod på fel ställe. När tåget bär i väg med oss
upptäcker jag att jag satt min kasse med presenterna till familjen på
perrongen. Adjöss med den. Kunde inte låta bli att tänka om W fick den med sig…
Senare i
april väljer jag av olika orsaker att gå och få vägledning utav en välkänd
kvinna i Malmö, Brigitte. . Då passade jag på att fråga om den mannen som jag nu stött på, på
så många ställen och så många tillfällen. Jag hade nu förundrats över dessa
möten åtskilliga gånger. Men avslöjar inget för henne Först säger Brigitte att jag
värjer mig. Och är avvaktande mot män, vilket jag kan känna igen. Hon såg W med
en gång . Mycket märklig man, har stor kraft, stor intelligens. Lever ett
konstigt liv, så skulle jag aldrig kunna leva, säger hon.
När jag
sitter hos Brigitte vet hon inget om att W berättat för mig om att han i detta
livet hade två barn, födda handikappade, som nu är döda. Jag blir alldeles
tagen utav detta.
Förstår
att det här måste handla om ett karma för oss båda. Kan då förstå W mer än mitt
,tycker jag då. På den tiden, att inte acceptera ett handikappat barn, se det som en skam och
vilja döda det, sitt eget barn. Var kom jag in i bilden? Vad är min uppgift?
W vet
idag om sin kraft. han får vad han vill ha, säger Brigitte. Han är lite ”häxa”
Han kan sätta sig ner och fokusera på mig, vilket enligt henne, han också gör.
Jag har ju genom dessa år fått otaliga påminnelser om W, på diverse sätt.
Då säger
hon, hans kraft är så stor att han kan få en människa att vända på huvudet i en
folksamling bara för han vill!
Paris!!!! Var ju exakt vad som hände!!
(bild från nätet)
Hon
säger med att jag blir påverkad utav dessa energier men att jag har nyckeln i
detta livet. Om han kommer till Stockholm… hur visste hon han brukade vara
där? Han vill ha en station hos dig,
men råder dig att inte göra det. Du kan aldrig leva det livet han har. Jag har
aldrig känt starkare känslor för denne mannen. Aldrig varit kär i honom.
Däremot smickrad över uppmärksamheten . Brigitte rådde mig att skicka ljus och
kärlek till honom. Det gör jag.
Niagarafallen (bild från nätet)
Jag
berättar drömmen om äggvitan för Brigitte. Direkt säger hon: Äggvita är
bindemedel. Han vill klistra fast dig vilket han till viss del också gjort.
Jag fick
mycket att tänka på efter detta besök och undrade åter igen hur ska sluta.
Kunde ju bara följa med i flödet, vad annat skulle jag göra. Pratade mycket med
N och tack för hon finns. Vem skulle tro mig?
Ja vi är en bit på väg nu......och det blir märkligare så småningom....
Kramen Lisbeth
Hm.
SvaraRaderaKram
Agneta
Vad spännande det låter!
SvaraRaderaKram!
Oj! Fortsätt!!
SvaraRaderaKram Nette
Hmmm den där W börjar bli riktigt nyfiken på denna person och ser fram emot fortsättningen;)
SvaraRaderaÖnskar dig en härlig dag
Kram
Annie
Det är verkligen intressant att läsa det du skriver...dessutom skriver du såå bra så man verkligen kommer in i berättelsen! Vill läsa mera:-)
SvaraRaderaHar skickat ett mail till dig:-)
Ha en riktigt fin dag
Kram Anneli
Ja vem är W?
SvaraRaderaKramen
OJ! *Läser vidare*
SvaraRaderaKramen igen ♥