Karma W nr 2

                                                                     bild från nätet

På plats...

Detta konvent innebär att vi fick se och lära mycket om företaget.  Det fanns deltagare från 42 länder och vi var ca 350 personer där. Vi bodde fint. Ett fantastiskt hotell.  Redan när jag klev in i foajén som var så vacker, blev jag berörd till tårar.  
Dagarna var fyllda av aktiviteter och information.. En dag innan lunch fick vi veta att vi skulle bli delaktiga i hjälparbetet, som är stort i företaget. Jag vet inte varför jag reagerade så starkt på det. Uppe på hotellrummet trillade tårarna på mig och det kändes stort.

                                                                                       bild från nätet

Efter lunchen samlades vi i en jättesal där det var förberett för arbetet. Vi skulle packa skolmaterial i kassar, packas i lådor och upp på lastbil. N och jag placerade oss vid ett packbord. Vid min sida kommer en man upp och presenterar sig,

Jag visste inte alls vem han var, men han frågade om han fick stå bredvid mig och jobba.  Det var min första bekantskap med  W. Vi jobbade starkt flera timmar och jag minns att han var imponerad, när jag bet av tejpen då saxen försvunnit, för att hålla flödet uppe i packlinjen.

Fick efteråt veta att detta var  en chef för en av världsdelarna i företaget.  

                                                                                        bild från nätet

 Dagen därpå bussades vi till laboratoriet och huvudkontoret. En sightseeing tur.

 På huvudkontoret delades vi in i grupper.  N och jag kom i den sista gruppen.  Eftermiddagen avslutades med en BBQ-fest i en vacker trädgård. När vi satt och åt kom W till vårt bord. Trevligt återseende. Han blev sittande hos oss, berättade om sig själv, sitt jobb och sin familj . Jag uppfattar det som han pratar med mig, vänder sig till mig. Han blev så privat. Jag berättade lite om mig och mina barn med.. Han och hans fru hade tre barn, men haft fem. Två stycken var födda handikappade och numera avlidit. En rörande berättelse, jag undrade varför han berättade den… i hans position, varför gjorde han så? Det fanns en butik som vi gärna ville handla lite produkter i och han tog reda på så att vi skulle hinna detta innan återfärden. Det var ok, vi skulle hinna med bussen tillbaka

                                                                                   bild från nätet

Efter vår lilla shopping fanns W åter på plats och öppnade dörren för oss, samt erbjöd oss att få en sightseeing tur i ”hans” Salt Lake City, där han var uppväxt. Vi tackade förvånade ja, ett par till från Irland åkte med i hans bil.. Han körde en tur med oss i sin hemstad.

                                                                        bild från nätet

Under dessa dagar på konventet, tycktes W finnas där jag fanns vid så många tillfällen att jag inte kunde undgå att undra. Drog ut stolar, öppnade dörrar. Satte sig i närheten. Vid en frukost, hade han satt sig ”rygg i rygg” på mig men jag hade inte sett att det var just han som var där. När jag reste mig, reste han sig och ville tacka för dagen innan. Han var hela tiden uppmärksam och så artig.

 När vi ska sova den kvällen säger N.

-Det känns som W är intresserad utav dig. Tanken hade slagit mig men jag hade inte vågat yppa den.

                                                                             bild från nätet

Den sista natten drömde jag en underlig dröm. Jag satt någonstans och bakifrån kommer W med en skål som klämts mellan hans arm och kropp. I denna fanns vispad äggvita. Han hänger en haklapp på mig. Doppar sitt finger i äggvitan och stoppar  den i min mun. Vi skrattade friskt åt min dröm på morgonen men den var svår att tolka. Befruktning, gissade vi… ägg?

Nä, vad är detta? Och vi skrattade.

-Möter jag han nu innan vi ska hem, så dör jag minns jag att jag sa……

                                                                                 bild från nätet
                                                            
                                                                                                                Jag var smått förvirrad....
                                                                                                     Kramen Lisbeth