Väl
hemma efter sista konventet ,sitter jag och läser om företaget, som är stort. Jag kollar på olika
länder och plötsligt ser jag W dyka upp. Han är då fortfarande kvar som chef.
Tänker att jag ska maila till honom och tacka för dagarna som just varit . Detta var en
söndagskväll ganska sent. Jag tänker att detta ser han när han är tillbaka på
kontoret på måndag. Han svarade inom en timme. Han tackade för trevliga dagar
och framförde att han var ledsen att han inte fått prata med mig och N. Det
hade han hoppats på. Jag bara häpnar.
Jag vet
att detta arbete som vi gör i en annan dimension är viktigt, vår karma. Förstår
han något?
Detta
pussel som universum lägger, så otroligt!
Det rullar på och det är
vardag som tar över igen.
N är
iväg på mera resa. På Hawaii. Där möter hon W, som frågar efter mig och vill ha
framfört en hälsning.
Nu är vi
framme på 2009. 20 februari åker vi till Las Vegas. Ett års-konvent igen. Detta
är en stor upplevelse för mig. Så spännande . Detta är en märklig stad. Så
otrolig, så amerikansk. Inget som jag
kunde kalla vanligt eller normalt. Vi bodde på MGM. Jätte stort och det är
tydligen världens näst största hotell. Man ville inte gå vilse och såg till att
ta med sig vad man behövde. Avstånden är enorma. Och det var spelautomater,
överallt, varenda hörna. Vi provade på spela lite men såg oss mest omkring.
Hotellen skulle överträffa varandra kunde jag tycka. Men jag var imponerad.
Ceasars Palace var alldeles fantastiskt! Som att gå utomhus fast vi var
inomhus. Och Hotel Venezia med sina gondoler och gondoljärerna som sjöng för
sina passagerare.
På detta
konvent såg jag W första kvällen. Där var mingel middag vi såg honom och bytte
några ord. Såg honom någon gång till under dessa dagar men pratade inte mera.
Vi visste att han var åter i Salt Lake city med sin familj igen och jobbade
där. Han hade själv sagt när vi åkte i hans bil, att han skulle bli för dyr för
företaget att hålla i utomlands.. Så vi visste att han var tillbaka. Jag hade
inte klart för mig hans nya position i företaget. Några veckor efter vi var
hemma mailar han mig och berättar om vad
han nu gör. Han jobbar då på konsultbasis för företaget
(bild från nätet)
(bild från nätet)
Ja vi såg
oss omkring och promenerade mycket Min högra häl började göra ont och så klart
tänkte jag, överansträngning. Men inte alls, skulle det visa sig. Början på
slutet för mitt karma men det förstod
jag inte då. Trodde att min sko hade tryckt för hårt på hälen, men det var inget
märke eller skoskav. Smärtan fanns kvar. Blev störd över denna häl, den bråkade
med mig. Hade svårt att träna min Friskis och Svettis. Fick ställa in ibland , eller dras med smärta efter träning. Hela våren hade jag ont och var trött på
det. I maj månad skrev jag en egen
remiss till ortopeden. Fick den i retur: Sök distriktsläkare. Jag visste att
jag behövde en ortoped men fick göra som det stod i svaret. Lät det gå någon
månad och gick så till vårdcentralen.
Röntgen visade en extosos. Betyder UT
på latin . På röntgen bilden ser jag att den har en form utav en uppåt gående
krok, jag skulle kunna hänga en handduk där! Men där hade jag hängt mitt karma.
Vid det laget hade jag, provat äta Voltaren, i inflammations hämmande syfte, Hjälpte för stunden men smärtan kom igen. Prövat flera olika skoinlägg, vilat från träning. Gått med tejpad fot i 4 veckor, jag trodde då att det hälsporre. Men, nej ingen förbättring alls. Doktorns råd hade jag redan testat. Hennes rekommendation var nu sjukgymnastik. Jag visste att det inte skulle hjälpa, jag bara kände det på mig. Nu var det juli månad. Jag hade semester och ville inte binda upp mig av sjukgymnast. Jag hade blivit lite halt. På hälen hade en hård benutväxt växt ut. Den fortsatte och växa, blev som en halv golfboll. Hade problem med sko och smärta.
Kan säga att den knutan var ivägen.....
------------------------------------------------------------------------
Ja ,visst låter detta som en uppdiktad historia...? Och kanske ni tänker hur kan hon få ihop det på detta viset? Men det blir så gott som bombardemang längre fram och jag får nästan ducka. det var inte klokt. Det gick inte att värja sig alls....
Kramen Lisbeth
Vid det laget hade jag, provat äta Voltaren, i inflammations hämmande syfte, Hjälpte för stunden men smärtan kom igen. Prövat flera olika skoinlägg, vilat från träning. Gått med tejpad fot i 4 veckor, jag trodde då att det hälsporre. Men, nej ingen förbättring alls. Doktorns råd hade jag redan testat. Hennes rekommendation var nu sjukgymnastik. Jag visste att det inte skulle hjälpa, jag bara kände det på mig. Nu var det juli månad. Jag hade semester och ville inte binda upp mig av sjukgymnast. Jag hade blivit lite halt. På hälen hade en hård benutväxt växt ut. Den fortsatte och växa, blev som en halv golfboll. Hade problem med sko och smärta.
Kan säga att den knutan var ivägen.....
------------------------------------------------------------------------
Ja ,visst låter detta som en uppdiktad historia...? Och kanske ni tänker hur kan hon få ihop det på detta viset? Men det blir så gott som bombardemang längre fram och jag får nästan ducka. det var inte klokt. Det gick inte att värja sig alls....
Kramen Lisbeth
Oj oj vilka upplevelser....
SvaraRaderaHa de gott!
Kram Katha
Vad mycket du är med om! Måste nog sätta mig att läsa mera här för att få ihop bilden. Spännande...
SvaraRaderaSv- jovisst är det mycket att driva en gård utöver våra heltids jobb, men som du skrev det blir en livsstil. Och inget man vill byta bort om man får välja :)
Ha en fin vecka,
Sussi på Stolpås
Ja, det är mycket i livet vi inte förstår...
SvaraRaderaHa det gott!
Sofia
Ja vad ska man tro? Men vilken berättelse.
SvaraRaderaHm tror vad jag vill ;)
Kram
Nette
Oj vad du har rest och fått vara med om mycket! Får se hur detta slutar! Väntar... :-)
SvaraRaderaKram Anneli
Men vilka fantastiska resor och berättelser och vilken underbar läsning! Tack för att jag fick följa med :-)
SvaraRaderaKram Jenny och jisses.... din fot såg inge vidare ut på kortet:-(
Vilket spännande livsresa du har! Det är svårt att sluta läsa.. man fastnar i din berättelse :)
SvaraRaderaKul att du tittade in hos mig och lämnade ett spår det gjorde mig glad, och tackvare det så hittade jag din spännande blogg.
Ha en försatt skön vecka!
Kram Marie
Oj så spännande!
SvaraRaderaKul läsning!
Önskar dej en fin höstvecka
kramar Kathrine
Vilka fantastiska upplevelser, ser fram emot fortsättningen.
SvaraRaderaHa en skön kväll
Annie
Hallå där!
SvaraRaderahar bullat upp med kuddar o dator i sängen och läst alltihop från början...åååå vill läsa mer nu...åå sååå spännande.....himmel så duktig du är på att skriva och tänk att du vart med om allt det där...
du beskriver allt så målande att man riktigt ser hur det ser ut och känns....
Vill läsa mer NUUUU!!!
kram Katarina
Nu har jag läst ikapp mig, gud vad spännande.
SvaraRaderaJag satt ihop klistrade på stolen i typ en halv timme:)
Vad duktig du är på att skriva.
Heja på dig.
Kram gerda
Jag tror dig... *läser vidare*
SvaraRaderaKram