Back in business...akut!

Var blir dagarna av ?  Tillbaka på jobb och plötsligt är det morgon och kväll i ett nafs. Och det tog en halvtimme att vara inne i det igen. Värst är ju som vanligt att komma ihåg alla möjliga inlogg som man har överallt…

                                                                  Vår akut...

Vi är alldeles i slutklämmen av en jätterenovering på jobb.. Om några veckor ska det vara klart och då har vi varit i gång i ett år. Det  har gått bra…men mycket anpassningar vartefter som renoveringen har framskridit. Och att hålla igång en akutmottagning med full verksamhet har krävt en hel del utav oss. Stängt av där och öppnat upp här…jobbat  i några månader i två plan. I vintras  hade vi reception och väntrum , så att vi fick gå utomhus och hämta patienter…Ja ,allting går !

 Nu ser jag verkligen fram emot att flytta in i våra fina lokaler. De gamla var sannerligen skruttiga…Idag jobbar man helt annorlunda och lokalerna var inte alls anpassade för det arbetssättet.

Gillar mitt jobb och har varit där i massor av år, sedan -90. I vården har jag varit ännu längre..men det ska vi inte räkna på…

Tänkte på där små vita plastbrickorna kom..ni kommer ihåg…patientbrickorna! Oj vad vi tyckte det var toppen! Nu kunde vi stansa namn på pappret och slapp skriva på allt. Innan hade vi papper med kalkerpapper emellan …..Datan kom 1990 på jobb…men inte med journal system….det kom mycket senare…Oj vad man sprungit och hämtat  TJOCKA journaler på alla mottagningar och letat runt i alla system. Ja man var sannerligen expert på att få fram  den rätta journalen. Och nåde mig om jag inte satte lånestickan på plats…. Idag har vi ju allt på data. Det ÄR bättre…

                                  

Och jag kan undra hur många patienter man egentligen sett passera…Många dråpliga situationer har ju uppstått genom åren och vi skrattar  fortfarande åt dem…och visst är det så att vissa är bara roliga för ”oss som begriper vården ”….En som är lite kulig är de två små damerna som placerade sig i anmälningsluckan som vi hade då. Tätt intill varandra och kramade sina handväskor. Patientdamen blev ju till frågad om hon  hade fotolegitimation. Men den gamla damen som hörde illa ,vände sig till väninnan och sa….Varför frågar hon om jag har  fotinlägg??

Och när jag tog ett litet kapillärt blodprov på den 4 åriga killen. Han skrek mycket mer än det gjorde ont…när jag frågade varför han blev såå ledsen sa han:   Det var mitt datafinger…

Och förvirrade personal som kan ha huvet under armen…..jodå den finns den med…Minns  en akutjournal jag fick i handen….En patient  sökte för ont i magen. Och de ombeds alltid lämna urinprov. Så  även denna men ej kunnat kissa. Och allt dokumenteras även om patienten ej kan skall det  stå med .Men så stod det inte ...utan istället så här:  Patienten kunde ej lämna horngäddor…

                                        Ja så kan min arbetsdag se ut...

                                                        Kramen Lisbeth