Kan inte se mig mätt....

Något drog i mig….idag är det ju loppisarnas stora dag. Jag visste på vilken jag skulle först. Och så glad att jag var där bums vid öppningen…hoppade sovmorgon…Denna lilla ”tavla”gick rakt in i mig…oj så vackert!

Historian kring fotot var inte känd…men jag kan föreställa mig ändå…..  så mycket längtan efter sin vackra kvinna, fattig och gör med största omsorg en ram på det enklaste vis….en liten bit trä som bakgrund och ram utskuren i näver av björk….Ett hjärta….



Jag kan inte se mig mätt på den..

På enklaste vis..

T.o.m  det lilla snöret ser ut att vara original…

Kanske var det en kvinna som knypplade spetsar…nu får hon omge sig utav dem..

Nostalgi.....

 

Nu får det bli  nytt tema i min fågelbur….

Kramen Lisbeth